Myndigheterna hade upptäckt att en
stenbumling helt plötsligt utan för-
varning som från ingenstans berett
sig existentiellt utrymme i samhället.
Det ansågs att den inte passade in
för den var olik alla andra stenar
och denna stack ut alldeles för mycket.
Myndigheterna var fullt sysselsatta
upp över öronen med att försöka få
bort detta märkliga stenblock.
Forskare och experter kallades in
som slet sina gråa hår och prövade
det ena efter det andra för att söka
komma tillrätta med problemet
men som för varje gång de försökte
blev stenblocket bara större och hårdare.
Till slut nödgades de ge upp och lät den
vara där den var.
Med tiden visade det sig att stenblocket
blivit som en symbol och kraftkälla
för det olikartade som "sticker ut"
och en inspirerande rastplats för poeter,
filosofer,konstnärer,författare,musiker
och pilgrimer att vila sig på för att hämta
kraft och inspiration.
Ingår som nr 1 i "Sextio prosapoem"