Vad vore Thomas De Quincey 1785-1859
och Samuel Coleridge 1772-1834 utan
sitt dagliga "Laudanum" ?
och vad vore litteraturen
utan deras erfarenhet ?

Det ena förtar det andra medan
det andra ger.

De Quincey drack varje dag sitt Lauda-
num likt alkoholisten sin alkohol där
Coleridge gärna offrade sin familj
för att med De Quincey uppgå i
opiumets och poesins romantiska världar.

Ingår som nr 152 i "Litterära brottstycken"