våra nakna ben dinglade över kanten till kajen
medan våra ryggar vilade mot het asfalt
botten var långt bort för oss
men himlen

den var oändlig

på dagen fiskmåsar glass och segelbåtar
sedan mygg och annat på kvällen
det var natten

som fick bli vår tid

det var då vi somnade i fårhagen
och vaknade på en parkering
men vad vi inte visste då
var

att vi inte hade obegränsat med tid
bara obegränsat med kärlek
och en vänskap

som skulle överleva genom universum