jag är absolut inte ensam
folk vill vara med mig
tjejer vill vara mig,
inte i allt men ibland
killar vill vara i mig
jag menar med mig
det är stereotypt men sant i världen som jag känner den;
ändå sover jag själv alla nätter utom de få som rymmer från väven av kontinuitet;
ändå svider hans arm om hennes
de lämnar föreställningen för tidigt
hand i hand och rödmosiga
jag påminner mig om att kärleken är ett instagramfilter,
att allt vi ser är det folk väljer att visa
men jag är trött på att låtsas som om jag inte vill ha det de har
som att nakenheten för orden skulle göra att jag ville det
mindre;
jag vill ha en hals att lägga näsan mot efteråt
jag vill att den halsen ska lukta som oss
allt oheligt
och allt stort
som skulle kunna bo mellan oss
jag vill att halsen ska gå över i en axel som jag biter i när jag kommer
för att inte väcka grannarna
jag vill att axlarna ska fästa armar
som jag kan klämma hårt
jag vill att armarna ska gå ner i händer
vars fingrar kan trollformler för att göra mig yr och rusig;
som flätas in i mina när vi gungar snabbare och snabbar och omgivningen avpixlas
jag vill skrika med dig
anonyma framtidskapelse
beskyddaren av all lycka jag ju är menad att få behålla
jag vill somna på ditt bröst
och inte vara rädd för att vakna på huvudkudden