Ågust : Denna af latriner stinkande
pirathåla,
full af allsköns förfall,i trånga prång
och gränder,bland sluskar,slinkor,
skabbiga kattor och hundar,
utgör en skamfläck för hufvudstaden.

Att vara född på Riddarholmen
är att växa upp med denna dynghög
som granne,
och att kungliga slottet ligga
mitt i träsket,
är och förblifver en gåta,
men konungen och hans lakejer
leva väl i skyddsrum som parias,
på det besuttna folkets bekostnad.

De rifva mitt barndomshem,
medan Gamla stan får stå kvar,
så må den ruttna af piss och röta,
i mögglande murbruksgränder.

Likt små miniatyrVenedig,
holmarne badar i en kloak
av stinkande exkrementer
utan avlopp,
där äfven måsen skyggar
för dess stank.

På andra håll i staden
riva man kvarter efter kvarter,
med konstnärlig snickarglädje,
för att ersättas med
förstelnade betong och stålbunkrar,
att packa folk som sillar i en
plåtask.

Denna stelbenta arkitektur,
också bemärkt som modern,
utgör civilisationens fängelse
i koncentrat,
där till och med skeletten
är friare i sina grafvar.



*