det funkar bra
allt funkar så bra
han är min som en gadget i telefonen
resten av tiden är jag min egen och
bär honom som ett smycke,
avtagbar, aldrig tatuerad
han lämnar mina större organ
ickepunkterade
och jag
väver spindelväv och sockervadd
så många stelnade lager
en bikupa runt mitt
hjärta

jag är så liten men vad
hade du förväntat dig
jag har överlevt en apokalyps
en kallras av ett naivt
känsloliv
det var mitt endast mitt att isolera igen
så varför tror du att jag skulle låta dig komma in och peta i sprickorna
så
lätt

*

han stönar i telefonen
jag hör mig själv stöna
jag hör mig själv komma
ibland undrar jag om jag stönar för att jag mår så eller för att jag tycker om att han stönar
på grund av mig
hans andetag är euforiska, lustgas överförd till mig genom
cyberrymden

efteråt är jag liten igen
spricker i efterorgasmiska
konvulsioner
han behöver lägga på och jag känner mig ensam i sängen
hans närvaro går ut och fortsätter med sitt eget liv,
den där delen av livet som han inte delar med mig

jag är avundsjuk,
svartsjuk på hur mycket han älskar
den delen av honom
som jag aldrig får peta i
för att jag vet hur mycket jag
älskar
den delen av mig som han aldrig får
röra


*


det funkar bra
allt funkar så bra
det är så flexibelt, så avtagbart
en on/off-knapp, precis som jag sa att jag ville ha det
han har ett eget liv så han lägger på efter sista stönet

bara en gång
säger jag
att jag önskar att han kunde stanna kvar i telefon,
att hans abrupta avslut klipper tråden mellan oss och att det
får mig att känna som en hora lämnad i sängen
det är bara en liten parentes, älskling, såklart,
vi har det så så bra tillsammans

han blir ändå bestört
han säger att det inte är så,
att vi är så så kära
att det inte är hans problem för det är befängt,
det är inte sant,
och jag,
börjar fejka orgasmer för att slippa
ta upp det igen
för allt funkar ju så bra,
vi har det så bra, vi är så så kära
och att spindelnätet väver sig tätare runt hjärtat,
det behöver han faktiskt inte veta när det faktiskt inte
är hans problem