Den alltmer bortglömde Melchior
F. Soulie (1800-1847) fr,dramatiker,
var som världen,
vaken på ena sidan och sovande
på den andra.

Det är orättvist anmärka på att
hans Romeo et Juliette (1828)
skulle vara en imitation av
Shakespeare,
då detta tragiska kärlekstema
ständigt kan återupprepas
i sin arvsynd världen över,
på alla språk,
som synes vara oundvikliga
för kärlekens lidelsefulla äkthet,
som ju inte kan imiteras.

Han har av A.Dumas betecknats
som lite osammanhängande,
vilket lär bero på hans vidsynthet,
vars ambition avsåg fokus på
en sak i taget.

Han tillhör en i raden potentiella
författare,som aldrig hann fullgöra
sin livsgärning,
men där hans efterlämnade arbeten
talar för hans lyskraft,
främst i "Djävulska minnen"1837,
däri han redogör samhällets mesta
och värsta avigsidor,
som vittnesbörd ifrån graven.


*