Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  jag är inne i en olidlig period där jag är väldigt lycklig jag är fast i en olidlig kunskap om att lycka är en rörelse inte ett monument


jag vet ju att det var han som hade fel på hjärnan


det var länge sedan jag slutade fråga varför jag inte dög för honom


dagarna går i jämna vågor och han finns inte mer
han är en dålig saga jag hört och glömt
tiden centrifugeras kring allt det som hände
efter
då ett liv med självbestämmanderätt
tog sats och språng
över den nykrattade
oändliga
sandgropen som skulle bli
alla dessa länkar av datum
efter honom


och tiden går
som den gör
det går i månader
jag rör mig med den
reser runt kontinenten
utan honom
jag skaffar nya vänner
som aldrig träffat honom
det blir en historia att berätta uttryckslöst för främlingar vid lägereldar
inte en projektorsvisning
som fastnat i samma skrämda bild
- hans ansikte innan jag drämde min näve i det

jag har aldrig förlåtit mig själv för att jag var rädd när jag slog honom
jag var rädd att jag skulle bryta hans näsa
hans pappa kom och hämtade honom med bilen
näsan intakt
ögonen någon annans

det går månader
jag blir kär igen
utan honom
månaderna löds ihop
bildar kedjor av tid
ett smycke av år
när jag har två
sätter jag dem i öronen
dricker vettighet ur mig
med nyvunna främlingar på ett hostel i belgrad
och för att tiden älskar
ironi
börjar nästa kapitel
precis just där
sista sidan i epilogen jag varit i sedan
honom
sammanfaller med
första sidan i fabeln vi berättar tills ingen av våra kompisar lyssnar längre


redan då var det länge sedan, så länge sedan
sedan jag slutade fråga varför jag inte dög för honom
nu har jag en ny pojkvän
han är en kendocka
ett perfekt exemplar av manlighet
en smocka i fejset på alla jag dejtat förut
och sexet är underbart
han kanske sviker mig precis som jonathan
gjorde
men det är inte för att jag inte duger för honom
jag vet att det var han
det var fel på
han som hade fel
i nervsystemet,
ett hål där empati skulle suttit
det fanns inget jag kunde göra
det var inte jag som inte dög men

tiden stannar till slut
vissa nätter står jag framför spegeln
tar bort sminket och ser mig naken igen
tiden rör sig annorlunda på nätterna
smyger som rök inte springer som friktion
tänker på att
han slutade älska mig och att allt var därför
tänker på
hur jag ska få ken att säga till mig
att han slutat älska mig
istället för att vänta på att bli upptäckt med det

och tiden fortsätter gå








Fri vers av mögel
Läst 276 gånger
Publicerad 2019-12-26 01:31

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text
< Föregående