Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Vilka är de karaktärer som skapas i texten? Vi är i berget där observatoriet finns beläget, ett rymdskepp. Planet tar oss människor som blivit räddade sekunder innan vi skulle förolyckats till en plats, månen..


Där sker det möten.

Den här dagen då månljuset fick bestämma vägen föreföll det sig naturligt att vi skulle påbörja vår resa till ja, vart? Kunde någon egentligen förstå vad vi just bevittnat, ett mörker likt ett svart hål i atmosfären sen ljus starkare än vi någonsin vågat hoppas på. Men nu fanns vi där just i det ögonblicket av inlevelse vill jag att ni stiger på månlandaren och om ni kan ta gärna med er en sten från månen, med hem. Kanske skulle denna kunna få andra förstå vad ni just gått igenom, eller trodde de verkligen att ni dött i den hemska olyckan tidigare? Ingen kunde med säkerhet fastställa vilka kropparna tillhört och om det fanns ett litet om än så viktigt spår efter er skulle det ändå aldrig gå att bevisa vilka som varit med och vilka som dött eller överlevt. Dagen som följer blir den viktigaste resa vi någonsin trott kunde lämna det spår som mänskligheten sökte så förtvivlat efter. Men nej, vi dog aldrig i olyckan, vi lämnade de kroppar som jorden skapat sekunder innan och vi är nu kroppslösa individer på väg tillbaka efter en resa till månen, där solen är så stark och kvällskylan så bister. Nu tycker ni säkert att texten bara är en text, men nej, den är verklighet och jag är mycket mån om er, just därför skriver jag. Jag vet att mycket står på spel för er, att det är svårt med de nya kropparna ni fick tilldelat er och att ni i dessa.. Nu tycktes timmen slagen och månlandaren närmade sig landningsplatsen uppe i berget där observatoriet så fridfullt glänste i sin ljusa prakt inte ofta vi fick tillfälle att öppna porten men just idag färdades vi tillsammans och den stora dörren fick jordljuset på sig. Där någonstans flimrade en fågel snabbt förbi och en ny art var på plats, en ljus smuts gul/vit fågel som skatorna så beskyddande tagit som sin uppgift att mata och vaka över, en lyckobärare men en fågel som om det skulle behövas öppnade den stora dörren när besökarna kom upp till, i berget. I berget, växer det buskar, ur jorden tar de sin näring och i dessa buskar förvandlas.. (Den här texten behöver lite ändringar i språket) "Nej, då tappar du ditt spontana uttryck och texten blir lite intetsägande, kanske det som är fel blir det som känns rätt sen" Stenen? Fick ni med er stenen? Ja, den ligger där! Oh, gud jag trodde vi missat tiden.




Övriga genrer av Catherine Brandt VIP
Läst 355 gånger
Publicerad 2020-06-19 18:57

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Catherine Brandt VIP
Texten handlar egentligen inte om -69 vi har ett berg med lite skog och korta vandringsleder, där jag bor. Här lägger jag min handling i det som jag önskar och hoppas kan bli en kortfilm senare, jag skriver som amatör och lär mig under tiden som jag skriver. Tack för kommentaren!
2020-06-20

Ulf D VIP
Att läsa " i det ögonblicket av
inlevelse vill jag att ni stiger på månlandaren", blir till ett tvång att läsa vidare. 69 ett år långt bort men här. Fin, är för litet superlativ är bättre här.
2020-06-19





  < Nästa text
< Föregående