En bekant och jag har haft långa samtal och vi har skapat lite begrepp oss emellan som vi ibland slänger omkring oss. Det finns något som vi kallar för "Narcissistiska Spindeln i Nätet". Detta vill jag utveckla för det bär flera olika aspekter. Jag berättade tidigare om min mamma och hennes försök att ha kontroll över mig. Hon ville vara i centrum och vi skulle vara "med" och haka på hennes aktiviteter. Sen när jag flyttade hemifrån satte hon sig i vägen för all kontakt mellan mig och min syster. Men en mer utstuderad person och exempel på detta beteende och "NSN" var min fd svärfar. Han har lämnat denna värld sen några år tillbaka och som alltid så finns det goda och dåliga minnen. Jag vill dock beskriva mekanismerna.. beteenden.. argumenten och framförallt effekterna av "NSN" Jag träffade barnens mor relativt ung, det skilde några år, jag var äldre, Hon 16 och Jag 21 ... Hon bodde hemma och var brådmogen, något som man förstår mer i efterhand är något barn i sådana familjer tvingas till. Vilket innebar att hon verkade äldre än hon var, hon lät mig tro att hon var kring 18-19. Vi sågs i Malmö och blev kära under en vecka på ett läger. Efter detta läger så såg vi till att ses mer, hon kom upp till mig i Stockholm och blev ett par. Jag skulle rycka in i lumpen och hon bodde hemma hos sina föräldrar, yngst av tre syskon. Så det blev så smångom dags att "meet the parents" ... ja hur det gick med min mamma vet vi ju. Hennes föräldrar var väldigt trevliga och välkomnande. Dock var det en annan ton på Pappan när han fått i sig lite innanför västen. Då ville han hävda sig och vara märkvärdig, nervärderande och besserwisser. Vi ursäktade detta med alkoholen... (korkat och typiskt) Tiden gick och ett halvår senare medan jag låg i lumpen förlovade vi oss. Under våren 1989 fick vi det sorgliga beskedet att hennes Farmor var dödssjuk i Cancer. Detta innebar att vi fick erbjudande om att ta över hennes lägenhet eftersom den skulle bli tillgänglig kring samma tid som jag ryckte ut från det militära. Därtill hade jag fått erbjudande om fast jobb som busschaffis så jobb och bostad var fixat. Vi bodde i samma bostadsområde som hennes föräldrar. Eftersom jag mer eller mindre lämnade allt jag hade i Stockholm, alla nätverk och kontakter, så var jag rätt utlämnad och ensam på min nya hemort. Detta innebar att jag naturligtvis hakade på aktiviteter jag erbjöds av hennes pappa och det blev en hel del mekande med bilar. Så kom beslutet om att gifta oss och kort därefter det glädjande beskedet att vi skulle bli föräldrar. Vi behövde större bostad än den tvåa vi haft och kämpade på med ekonomin, innan den så kallade skatteväxlingen hade vi klarat oss på min lön och det hon kunde jobba extra eftersom hon inte läst klart på gymnasiet. Nu vid 1991 var ekonomin tuffare och vi kämpade på. Vi fick en trea i ett nybygge rätt centralt och flyttade innan det var "dags" så vi skulle hinna komma iordning. En tid efter att vår dotter fötts flyttade morföräldrarna in i samma hyreshus, "för att kunna hjälpa till". Då hade jag börjat se ett mönster, Svärfar hade få vänner, han umgicks inte alls med många personer, åkte sällan och fikade eller fick besök. Vi skulle mer eller mindre fika varje dag och helst äta middag flera gånger i veckan tillsammans. Principen med storfamilj kan vara fin om det är kravfritt men det var alltid saker som behövde och måste göras på en gång. Sedan skulle vi flytta till annat bostadsområde pga hyresnivån hösten 1993, då tog det inte lång tid innan de också flyttade till området. Under tiden upptäckte jag en ständig cirkel av konflikt i familjen, det var alltid ett av syskonen som på något vis var i onåd hos Fadern. Det var som om en person alltid skulle vara det svarta fåret i patriarkens ögon. När barnens mamma satte hårt mot hårt tog iaf drickandet slut. Vår ekonomi var hela tiden inblandad mer deras på olika sätt. Såhär i efterhand fattar jag inte hur jag kunde gå med på det... men man var betingad och manipulerad... Efter ett par månader så var det flyttdags för Svärfar och Svärmor, för de ville till västergötland... De flyttade till ett litet samhälle medan jag jagade jobb eftersom jag blivit utan omplacering efter den upphandling som skett och diverse ogrundade anklagelser mot mig. Vilket gjorde att jag blev olagligt åsidosatt och innebar att jag fick jaga jobb. Vintern 1993-1994 fick jag kontakt med ett företag i samhället där barnens morfar bodde. Jag erbjöds fast jobb via stöd från AF så företaget nappade. Vi flyttade våren 1994. Svärfar hade hyrt ett hus medan vi hamnade i en radhuslägenhet. Det tog bara nån månad innan de flyttade in i lägenheten under oss... Ja ni ser mönstret... Den ena brodern fick snällt flytta efter också till området.. medan den andra stannade i jönköping. Det var kämpigt så jag fick jobba heltid plus jobbade efter med att dela ut tidningar på söndagar för att det skulle gå ihop någorlunda. Detta distrikt låg i Jönköping och det var "självklart" att jag skulle fortsätta för då fick Svärfar sin GP på söndagarna med.. Det blev 5 eller 6 dagar i veckan med buss, taxi, beställningstrafik, färdtjänst och skolskjuts.. därtill natten mot söndag varje vecka året om.. dela ut tidningar.. Sedan kom "erbjudandet"... Han drömde om eget hus och att vara "självständig"... Han fick veta att en lokal företagare köpte upp fastigheter, renoverade och hyrde ut. Så när erbjudandet kom om ett tvåfamiljshus med stor tomt, egen lite mekarbod typ och plats att meka.. Då var han ju helt såld på iden och tyckte att det är klart att vi ska nappa... Jag invände att jag jobbade mer än heltid redan och dessutom hade vi fått veta att vi väntade nästa barn. Men det hette att nejdå det skulle inte bli så jobbigt, han kunde sköta uppvärmingen och det mesta på tomten så kunde vi "hjälpa ibland". Vi flyttade dit.. det fanns en hel del att fixa med och visst det var kul till en del men det blev bara mer och mer. Det skulle fixas ved och en massa saker. Vi fick inte tid att åka o träffa vänner för då fanns det inte tid med barnvakt... Men så fort Svärfar ville något satt Svärmor barnvakt... När vi fick besök, bodde på övervåningen, kunde han komma och klaga på att vi var högljudda o han kunde inte sova.. Men vi fick inte tillfällen att åka iväg själva... Ni ser nätet och dess grepp? Barnens mamma kämpade att ta sitt körkort och jobbade extra trots att hon var höggravid. Jag jobbade så mycket jag orkade... men jag var lat om jag inte "orkade hjälpa till minsta lilla" efter jobbet.. För att köra buss med mera på smala skogsvägar är inte ett dugg ansträngande... något han sa jämnt och jag märkte även att hans dotter sa samma saker. De kom till sin spets när han fick upp ögonen för en skogsfastighet i området, där fanns allt han drömt om men han var ju i fogdens papper. då tyckte han att jag och barnens mor skulle köpa stället och de kunde "hyra in sig" och på så vis hjälpa oss betala av... Jag var den enda med fast inkomst så bankerna nobbade... Han var missnöjd och jag såg hur barnens mor led.. Under tiden väntade ena brodern med hustru barn och barnet föddes november 1994.. mamman drabbades av amningspsykos och det blev värsta kaoset. De sociala ville ta barnet för brodern sa att han inte klarade av det ensam. Då kräver Svärfar att vi ska ta ansvaret, jag och min höggravida hustru. Något som var omöjligt i det läget och innan vi hinner ta ett beslut omplaceras barnet i fosterfamilj. Detta var Svärfar väldigt missnöjd med. Barnens mor kämpade och tog sitt körkort. Sedan kom nästa dotter och vi var inne i 1995. Det var jobba och kämpa hela året. Barnens mamma började jobba i angränsande samhälle inom hemtjänst. 1995 sökte hon till undersköterskeutblidning och kom in till VT96. Det blev pendla och plugga för henne och jobba för mig samt hon jobbade extra. Vi hade fått tag på kommunal barnvakt så vi kunde jobba heltid. Jag i jobb, hon med plugg o extrajobb. Lägg till alla extra jobb som vi skulle snällt ställa upp på. Inte en ledig dag fanns det för oss där vi kunde ha varit bara vi. Studierna gav barnens mamma en frihet och nya vänner att umgås med. Hon ville gå ut med sina väninnor vilket innebar lördag kväll... någon skulle passa barnen.. Jag.. Hann hon inte hem kunde väl barnens mormor komma upp o passa medan jag drog på söndagsdistriktet eller åkte och hämtade hem från utestället innan jobb. Hon sa att visst fanns det killar som stötte men hon visste vad hon hade hemma och var nöjd.. Sedan fick jag veta att en av klasskamraternas kusiner jobbade i samhället och var känd för att gilla att tjusa kvinnor. Oavsett om de var lediga eller inte. Han dök upp på alla fester och uteställen men det var bara som kompisar...sas det i början av hösten 96 hade vi haft en del gräl och det var en del ansträngt för varken hon eller jag mådde bra i den press vi befann oss. Sedan fick jag helt oväntat ett silverarmband mer än en månad efter min födelsedag, utan riktig orsak. Någon vecka senare vaknade jag mycket tidigare än vanligt efter söndagsdistriktet och hörde henne ute i köket. Klev in i köket och hörde henne säga "Det han inte vet har han inte ont av..."... avslutade samtalet och vände sig om.. fick se mig och blev likblek.. När jag frågade vad hon av såg med dem orden hävde hon ur sig att hon ville skiljas.. Bara sådär.. hon sa "Jag ser inte en gemensam framtid för oss" ... ord hon aldrig använde annars.. det lät som hennes far. Hon ville att vi skulle flytta isär på "prov" så hon kunde se hur hon verkligen kände och för "barnens skull" skulle jag betala underhåll direkt.. Nåväl jag flyttade ifrån... då kom nästa dråpslag.. "Eftersom lånen ändå står på dig kan ju du fortsätta och sköta dem"... Vi hade levt på mina inkomster men skulderna var tydligen enbart mina... Jag mådde riktigt dåligt och var nära att ta livet av mig men ville inte göra så mot mina barn. Men gick nånstans och hoppasdes på att reparera relationen eftersom jag inte ville att mina barn ska drabbas av det öde jag drabbats av. Nåväl.. amatörcasanovan dumpade henne kort tid efter när han fått vad han ville och nästa objekt dykt upp. Men hon ville inte försöka igen utan började dejta en massa killar och då förväntades jag snällt passa barnen för det ville inte hennes föräldrar... Jag planerade för att flytta för att få ordning på mig och mitt liv men det hette att för barnens skull skulle jag vara kvar i närheten.. Hon träffade sedan en man som hon blev ihop med och då flyttade hon utan att tveka till ny ort.. då var det inte lika noga.. Mannen hon träffade har jag bara gott att säga om, vi kom bra överens från första början och vi visade varandra hänsyn och respekt. Han har ställt upp på mig och mina barn så han ska ha en stor eloge. Svärfar blev missnöjd för han ville flytta efter sin dotter men det nekade hennes nya man till. Då helt plötsligt var jag värd att hjälpa mer och stötta för det var ju för barnbarnens skull... Nu med lite hopp i tiden, jag flyttade till annan ort och pluggade tills jag slutligen kollapsade i utmattningsdepression något med facit i hand inte alls oväntat. Det satte djupa spår men gav mig massor med insikter och kunskaper med. Svärfar träffade ofta barnbarnen genom mig och hjälpte med hämta o lämna med ibland. Ja han kunde inte hålla sig så nära dottern och hennes nya familj som innan. Men han fortsatte med svarta-fåret karusellen, det var alltid någon i onåd. Jag förstår att barnens mor ville ut och flydde mer eller mindre blint, så jag klandrar inte henne, dock blev det ett dyrt pris för mig att betala.. Avrundar där men denna långa text belyser kontrollbehovet, manipulation och även hjärntvätt. Hur man tillåter närstående ta mer makt och kontroll man egentligen är villig att släppa ifrån sig. Gränser som inte respekteras, att tas för givet och fylla deras planer oavsett egna. Där ingår dels det jag kallar för "relationellt hedersvåld", övergrepp psykiskt, tvång, utnyttjande av utsatthet och skamlös exploatering. Att sättas i onåd och tvingas vinna gillande och acceptans gång på gång.. Hoppas det hjälper någon av er. Tack för att du orkat läsa.