Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Foto: AndLou


Ensamhet in absurdum

 

Snöflingorna faller nu på mitt ansikte

och de rensar på något sätt mitt sinne

de smälter så snart de landar på min hud

mitt ansikte blir kallt och vått …utan tårarna  

mina ögonfransar blinkar för flingorna

när de börjar att falla allt snabbare

 

det är så tyst och stilla omkring mig

snön faller helt ljudlöst men allt tätare

hela omgivningen färgas vit-rosa i månskenet

mannen där på bänken i parken

täcks allt mer av ett iskallt täcke

ensamheten har aldrig …varit tydligare

 

Copyright © AndLou 




Fri vers av AndLou VIP
Läst 99 gånger
Publicerad 2020-12-18 09:11

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  Ezmeralda VIP
Så stark text.
Ensamhet är det svåraste för många människor.

2020-12-20

Kungskobran VIP
Starkt
2020-12-19

Eva Solstrale VIP
Underbara rader!
2020-12-18

  RobinG VIP
Otroligt bra!
2020-12-18

Öknens Ros VIP
Ensamhet är vår största folksjukdom.
2020-12-18

Sparvögat VIP
Ensamhetens slöja ligger tät i dina bitterljuva ord...
2020-12-18





  < Nästa text
< Föregående