Som i de flesta biografiska brott-
stycken om döda personer, saknas
alltid huvudpersonens egna utsaga,
i de fall de inte själva hunnit eller
varit intresserade av att skriva
sina memoarer.

Att då söka efter ett mönster och
en röd tråd är inte alltid lönsamt,
och detektivarbete samt arkeologiskt
bemödande brukar mest visa tidens
upplösning.

För att återuppväcka de döda och
klä upp skeletten med kött och blod
återstår endast att gå till den
mänskliga naturens beteende,
under förutsättning
huvudpersonen är naturlig,
vilket naturligtvis visar på det
likriktat enformiga,
däri de grundläggande mänskliga
egenskaperna är likadana hos alla
förutsatt de är naturliga,
vilket är att döda, äta och föröka
sin art.

Men det som gör var och en till
en personlighet, är naturligtvis
den egna personliga utvecklingen,
som inte grundläggs på någon
annans villkor,
vilket är att betrakta som
opersonlig utveckling.

Vad som en desinformativ biografi
kan ställa till med, är väl liktydligt
med vad falsk ryktesspridning kan
åstadkomma,varav de döda åtnjuta
visst försvar genom griftefriden.

*