det fanns en gång en dam

hon ägde en alldeles särskild svan

den var gjord av diamant

och stod i skåpets ena kant

där stod svanen i all sin glans och ståt

på en bricka utav plåt

ja ni förstår damen såg ej svanens värde

och detta på svanens självförtroende tärde

svanen hon var så ensam och alen

för inte av solen kunde hon se ett enda sken

men så kom det sig en dag att en man hälsade på damen

han undrade om han kunde få svanen

ja damen sa att det gick bra

för det där gamla skräpet ville hon inte ha

men mannen som var av högre rang

han hörde diamantens klang

i svanens vingar små

som hon ville flyga uppå

mannen han visade sin svan för alla

de tyckte att hon var så fin

och uti svanens hjärta tralla

en svag klang som av violin

så kom det sig en dag

när mannen kommit hem ifrån Prag

att han ur fickan tog upp

en i glas så vacker tupp

åh tänkte svanen nu har jag en vän nu är vi två

och så slapp svanen ensam på hyllan stå