Näringsrik mylla ger fruktbart träd,
av kunskapens källa drucken, så av
den ädla säd förgrena heroisk stam-
träd vars genbank förränta sig.

Från fallna kön dallrar avkommornas
tillblivelse av det liderliga köttets lust,
villkorad av naturens otämjbara krav.

Som många ej vill leva eller dö,
en klagan, en vädjan om förbarmelse,
inför en omutbar natur, tidens sträck-
bänk är döv.

II.

Naturen har i alla tider omhuldats av
romantiker i en närmast förblindad
utopi, och det kan förvisso emellanåt
vara förtjänt vila sina sinnen åt fanta-
sins rus, efter att en tid utstått den
förskräckliga naturens obevekliga
gräslighet.

Man förundras därtill inte över varför
poeter och konstnärer söker försköna
och isolera de intryck av skönhet som
naturen återger inom dess begränsade
tid, innan den förvandlas till skelett.

En realistisk återgivning skulle därför
bli en besvikelse, liksom livet självt inte
alltid blir som tänkt och drömt.

Naturen är en omutbar hyresvärd som
tar betalt i efterskott och ofta med ränta.

III.

Besatt i besvärjelsens bikt,
hören den nicenska trosbekännelsen
som stadsfäst occlesia triumphans.

Av påvekräklan mörbultad i visdoms
smärta, till tukt och anmaning avlösas
med Antoniuskorsets demonutdrivning
inför en "rites de passage"

Fr Babylon via Dolorosa, diaspora
pilgrimers folkvandring spridda över
världens inferno.

Orena barns arvsynd offrade så i
Gehennas eld nedan Hinnoms dal,
( 2:a Krön, 28:3 1:a Mosebok)
i fruktlös bot mot de heliga könens
outtröttliga lust och de omättliga
magarnas hunger.

Av ordo salutis, korsad varde satan
snöpt och omdöpt i heligt vatten,
smord i olja, fallen i prostrations bot,
av simul justus et deccator,
i avvaktan på stigmatiserade vittnes-
börd på lidandets teodice.

Revbenet återfört,
ormen rentvådd.

*