Mitt hjärta slår ömt där invid Atlantkustens rand

där existerar jag i ett med månens sken

våldsamma och mörka är mina minnen

men där i natten finns nu inget annat ...än jag

mitt hjärta blir där ett med naturens egna under

så att min nyvunna kärlek till nuet kan få frodas

men vad värdesätter vi människor egentligen

är allt bara yta och stävan mot något ouppnåeligt

ser vi egentligen det vackra som finns runt omkring oss

det som är väsentligt ...tar vi bara det för givet

att se nuet är det som gör att kärleken kan överleva

men vi, vi värdesätter fasader hat och sinnlig ytlighet

snart ska solen färga havsytan i regnbågens färger

då en ny morgon för människan ...äntligen är här

Copyright © AndLou