Flanören strosade planlöst omkring
i Paris spindel-liknande nätverks
arkitektur med frånvarande blick
förbi alla som passerade,han var torr
i munnen och saliven var vit som
skum, nästan som fradga och törsten
enorm trots att han nyligen druckit
en liter vatten och dessutom skrek
hans blod efter sötsaker.

Ögonvitorna var rödaktigt skära mun-
giporna såg ut som på Mona Lisa och
ibland börja han fnissa till synes omot-
iverat och när det blev som värst smet
han in i en gränd där han gav utlopp
för sina skrattkramper som blev så
högljudda att grändens vildkatter
flydde vind för våg.

Skrattorgien fortsatte medan magmusk-
lerna drog ihopa sig när konvulsionerna
av skrattattackerna vällde fram och det
skrattades åt att han skrattade åt skrattet
i hejdlösa gapskratt och vrål som han
fick kipa efter andan och söka kväva ljud-
nivån genom att hålla rocken för mun,
men skratten fortsatte välla fram så han
trodde att han skulle dö av skratt ett tag.

När det värsta gått över kände han sig
nödtvungen uppsöka en apotekare för
motgift men på väg dit började hans
kropp sakta smälta och upplösas medan
han stod och såg på där han rann ner
i Paris avlopps-system och ut i Seine.

~

~