Förlåt mig för de hårda orden,
förlåt mig....
Min ånger den är sann.
Du är den bäste här på jorden,
förlåt mig, om du kan.

Det är inget att göra åt
att det inombord finns en gråt,
som aldrig kommer fram
utan samlas i sin "damm".

Det är när dammen blivit full till sin brädd
jag blir så stor och tuff,
fastän jag är så liten och rädd
och skulle falla vid minsta knuff.

På en inre skräck jag bär
att inte räcka till.
Jag har dig ju så oändligt kär
- och vara rädd om vår kärlek -
det är vad jag vill!

Jag behöver din kärlek och värme
den du ger mig i överflöd.
Jag behöver komma närmre
din värmande eld och glöd

som gör mig hel igen
från oro och från gråt.
Därför säger jag om igen...

Förlåt

***
 *

@EFM
Uddevalla 1987