Tid som i år, månader, dagar är en konstruktion av hjärnan som i ett relativt koncept.

Alltså, ”tiden”- det den är i relation till rymden som finns mellan föremål.

Avvikelser i ”tiden” som tex gör att världen klockor måste justeras varje år för att anpassa sig till ett universum som vägrar stå still och som vägrar inordna sig i vår tideräkning påvisar möjligheten att se ”tid” ur ett annat perspektiv eller hur?

Oberoende av vår tideräkning så expanderar universum. Det är alltså större rymd som ska avverkas när jorden rör sig ett varv runt solen och därmed tar det alltså ”längre tid” än det gjorde för 1 miljard år sedan.

Så, när är ett ”år” inte längre ett ”år? När är ett ”dygn” inte ett ”dygn” längre?

När det är jag som rör mig i rymden och inte ”tiden” så behöver jag bara ändra mängden rymd mellan objekten eller hastigheten med vilken jag rör mig för att förändra ”tiden”.

Wow!

Om jag gör en lång rymdresa och har åldrats 10 år när jag återvänder så har mina vänner på jorden åldrats 30 år. Alltså, ju längre jag färdas , desto mer kommer jag att påverka mitt rymd-tid-sammanhang och desto mindre är möjligheterna att någon jag känner fortfarande är i livet på jorden när jag kommer tillbaka.

Hisnande perspektiv va?

Så om vi kommer på ett sätt att speeda upp hastigheten ytterligare skulle vi kunna ”lura” universum och liksom förbli synkade med ”den riktiga tiden” på jorden. Då skulle en kunna återvända och finna att samma tid förflutit både på rymdskeppet och på jorden eller hur?

Om vi nu ökar hastigheten än mer skulle en kunna återvända till jorden innan en lyft. Alltså som i att tiden på jorden gått långsammare än tiden på rymdskeppet.

Wow!

Är du med?

Zooma in

Zooma ut

Zooma ...

Tack!

AiA Maria den fria