Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Solstrale...


HON LUTADE SIG ÖVER OCH BACKADE del I

... hon lutade sig över... i ett försök att nå fram... som om frontalkortex bakom pannan kunde läsa tankar... han låg där medvetslös... hon vinklade huvudet av och an... likt en dans mellan två kutterduvor... hans ögonlock darrade... skulle de öppnas nu... vad hade hänt honom... i fjärran hörde hon en bil rivstarta... över gården i den kalla mörka natten sprang två katter jagandes varandra... hon reste sig och suckade... frostkylan formade andedräckten till en pelare av ånga... allt gick på en bråkdels sekund... hon ringde ambulans medan hon stod där... allt medan detta for igenom henne av intryck... en polisbil hördes på håll...

men ambulansen dröjde... folk från porten i femvångingshuset började strömma ut... några skrek att dem visste vem gärningsmannen var... polisen satte munnhäfta på dem så länge... hon reflekterade över att polisen aldrig gick fram till offret... hon stod där och  kämpade med HLR, hjärt och lungräddning... ambulansen hade ännu inte efter 40minuter kommit... och polisen hade ännu inte kommit för att bistå den skadade... han andas skrek hon, men han har inte långt kvar... publiken stod hojtandes till polisen... gör något, skynda, rädda honom... men inget ändrade polisens hållning... allt de sa var backa!, backa!, backa!... ambulansen kom inte... 

... bakom ett gäng av killar som släntrat in i scenen såg hon... där stod tre unga tjejer... de pratade med varandra... för att de inte kunde se offret lyfte de kameran och tog en bild... de unga flickorna zoomade in offret... ett skrik hördes från en av dem... PAPPA!... efter det sprang hon fram och poliserna höll henne fast... backa!, backa!, backa!... det var det enda de sa till henne... natten ekade av sorgeropen... ord och vrål av förtvivlan husens fasader spelade in metodiskt... 

nu stod hon vid sidan av en död man hon nyss försökt livrädda helt ensam... hon skrek allt hon orkade till polisen... ni måste komma hit!... det enda de gjorde var att be henna flytta på sig... nu sa de backa!... backa!... backa!... även till henne... ambulansen kom inte...

... i panik sprang flera ur publiken till vägen... de försökte se vart ambulansen tagit vägen... nu såg de och ropade tillbaka till publiken... ambulansen har blivit beskjuten, två män ligger nere... polisen fortsatte bara stå där och säga backa!, backa!, backa!... orden hade börjat skära in som knivar... konsekvensen var nu tre döda...

... inga polisbilar hördes och ingen siren från en ny ambulans, ingen helikopter och ingen brandbilssiren hördes... hon backade in i porten pga frossbrytningarna satt igång av chocken... sakta sakta gick det en kall insikt igenom henne... ville de att mannen som låg nere skulle dö?... var polisen i någon form medverkande till hans tillstånd och död...

... konsekvensen av orden backa!, backa!, backa!, fick henne att spy rakt ut... hon spydde och spydde i trapphusets entré... den varma söta doften från spyan och den kalla känslan fick henne att kväljas om och om igen... orden backa!... backa!... backa!...  ringde runt inom henne... polisen fortsatte att skalda dem om och om igen... publiken var som fastfrusna...

... nu hade två timmar gått... publiken hade tagit sig inomhus... fönstren vittnade om publikens övervakande ögon... de såg en lealös man, men en handlingsförlamad polis... några ur publiken hade stannat kvar och ringt 112 flera gånger... ännu ingen från räddningstjänsten syntes till... all trafik hade spärrats av dock med hjälp av privatpersoner... för ingen visste vad som skulle komma att hända...

... pötsligt föll hon ihop i entrén... raklång rasade hon mot postboxarna och slog sönder hela huvudet... en boende försökte få liv i henne men nu var det inte möjligt... den andre grannen frågade... går det att få liv i henne... nej tror det är kört svarade den boenden i trappen... hon fick ligga kvar i samma position, ja de lämnade henne så av flera skäl... de backade och gick in i sina lägenheter... rädslan hade hunnit ikapp dem och nu fanns endast paniken kvar i ett förtätat kaos...

... timmarna flöt och publiken släckte och gick till sängs... de reflekterade inte mer nu... de backade in i sina vardagsrutiner och sysslor... de backade från upplevelsen och tillskrev den vardag... de backade inom sig från åminnelsen av minnet... de backade från vittnesmål och sade sedan kallt nej till att hjälpa polisen... de backade från tron att lagens långa arm var kapabel...

... publiken de backade från att uppleva sitt område levande och tryggt... de backade ut från och checkade in i drömmarnas värld... dagen där på backade de från allt de upplevt och fortsatte med skola, arbete och vardagsbestyr... ingen sade någonting till varandra om detta... alla hade backat... de hade alla tagit tillbaka så gott det gick livet vid den punkten innan skeendet... för ingen kunde bli uppbackad av rättsväsendet om de vittnade...

... en man och två ambulansförare skjutna till döds och en kvinna dog av chocken... det säger väl allt om hur villig man är att backa... polisen själva backade då de backade ifrån att ingripa och rädda liv... men hade de något val är frågan...

... en omöjlig situation är när resurserna inte finns... i Norrbotten kan polisen ha det så... när det sker ett större brott är rättsväsendet långt ifrån brottsplatsen... och om det sker flera brott samtidigt kommer polisen inte kunna nå de drabbade i tid... när man sparar på resurser i vården och drar in ambulans eller personal hamnar människorna där också... och ur en värld som formas av hat, hot och våld blir konsekvensers dessa...

... en ambulansförare får vägra att köra in i ett otryggt område där polis, ambulans och brandkår beskjuts... efter detta är steget sedan långt till räddning... samhället som drabbas förblöder i folksjälen och backar från det levande... kvar blir endast intetsägande och stumhet... saknaden av trygghet blir så stor att det slukar människor med hull och hår... kvar blir glömska, förträngningsmekanismer, förnekelsemekanismer och ren skär paralyserande skräck... när allt som krävts var en god skolgång, arbetstillfällen och medbestämmande...

... när allt fattas kommer inte skattemedel via skatten att kunna hämtas in för att upprätthålla infrastrukturen... allt faller på repet och allt blir som att backa in i en mörk svart bubbla... en bubbla som sedan sluts med ett så hårt skal att det krävs enigmatiska kodlösen för att tränga igenom... och kom inte sedan och säg att det kommer hemifrån för vilka var det som från början gjorde detta möjligt?...

... tänk på hur du lutar ditt huvud åt höger eller vänster när du bjuder upp folksjälen... du som beslutsfattare kan ha glömt att ditt kroppsspråk avslöjar dig... och att folksjälens gatusmarta individer vet när det är dags att vända blad för dig... vänd därför aldrig barnen ryggen... och stoppa därför insmugglad sprit, vapen, narkotika och stoppa människohandel, beivra dem som bryter emot lagen... men döm aldrig barnen som lever i dessa miljöer... barn med alla dessa erfarenheter av laglöshet i ett laglöst land där all trygghet saknas upplever sig försummade och svikna... deras föräldrar känner stor smärta och sorg jämte hopplöshet... de som lever på detta vis kommer må dåligt och de kommer att lida i tystnad... detta skapar en kultur för sig... denna kommer sedan självklart speglas i samhället... 

... natten övergick i dag... dagar blev veckor, månader och år... ljudet fortsatte eka av händelsen... livet återgick aldrig till det normala... det nya normala blev att grannarna slutade att släppa ut barnen... sedan slutade grannarna att tala med varandra... begravningen vittnade om individernas betydelse... både hans och hennes begravning fyllde kyrkan till bredden där... men tystnaden var påtaglig... när människor skildesåt efteråt gled de tysta ifrån varandra utan ord... barnen kände atmosfären förändras... de såg i luften hur en tårdimma spred sig... barnen kunde ta på sorgen likt en fysisk kropp... släntrianmässiga försök dök upp då och då för att mildra... men inget bet på det stora allvaret som flyttat in...

 Forts följer...




Prosa av Solstrale VIP
Läst 313 gånger
Publicerad 2021-10-14 12:08

* Spara bokmärke
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


AiA Maria den fria

Tänkvärt och riktigt kännbart!

Rädslan som ”i backa” finns i alla läger...tänker att det är hög tid att vi stannar upp och ser allt...

Så xtra tack för en rik perspektivbild!


<3<3<3
2021-10-15

Eva Langrath VIP
Välskriven och gripande text.
2021-10-14

Susen VIP
Mycket fängslande text, skrämmande. Bra skrivet
2021-10-14

Elin Holmsten
Otroligt gripande text
2021-10-14





  < Nästa text