En dag fick min tanke stödja verklighet

att berätta om mitt barn och ge till alla

inblicken av en stark oro där ångesten

speglar upprättelsen mitt barn behöver

förlåt mig för moders urkraft min styrka

fick mitt barn rätt att dela sig till alla de

som läser och ser symbolen för lidandet

hur många mammor fruktar idag

hur hjälpsamma deras flickor är

hur svårt det väger när en text delas

vad hoppas jag på

ock så ont det gör

att berätta om sitt barn till er alla

en symbol för hur samhället skapar smärta

vet ni varför

det är vi som är samhället

där anställda bär traumat

Jag har ångest

samhället

mitt barn

pappret

Alla leds i att
säga allt rätt
utom jag det
förutbestämts
vem de vill ha kränkt.

Ja, det bestäms i förväg vem de vill ge skulden till.

Sen kör de bara på
som en ångvält och
man blir överkörd
jag vill ge mitt barn
upprättelse och förlåtelse
styrka och kraft tålamod och kärlek
och en ersättning för det lidande socialen
gett henne i deras brist på kompetens, den
att verkligen kunna lyssna på barnets mamma.

Men, det går väl inte!?

Nej, vännen inte i den här sagan.

För att den bär på sanningen?

ja, födelse skyddet som är runt om din själ
brister så tidigt i livet att sårbarheten finns
det visste alla om redan för 2000 år sedan.

Men varför, mor?