Förändringens vindar blåser

Första tanken är att "Det kan inte vara sant
att det ska bli så besvärligt att bli Tant!
Så ont i mitt knä
och det slutar inte med dä´,
för kryckor ska till
när hon inte ska sitta still.
Toan är för låg - en förhöjning är beställd
fotvård likaså - kan inte mina fossingar nå;
Tänk så fort utför det kan gå.

Och inte nog med det,
för hörseln är för låg
(har äntligen accepterat det),
så nu kommer med all säkerhet hörapparater
- som jag så envist avvisat.
För inte behöver jag sådana
folk får bara tydligare "prater"
(har jag tidigare sagt) -

Men nu det inte längre går,
jag inser nu att jag på "utsidan" står,
upplever att jag inte längre hänger med
i det som sägs och sker -
och det på livskvaliteten tär.
Inser att jag missar för mycket av
livets positiva och roliga,
det magiska och otroliga.....

Så nu ska det annat bli -
på ett sätt kan man säga att jag gör mig fri....
För nu blåser förändringens vindar här!


Evelyn