Jag håller om,
allting som du tar.

Håller det hårt,
släpper inte tag.

Vita lögner går ständigt från natt mot dag.

Trasslar in mig i ett nät på botten av ett hav.

Men nu vågar jag

Dra sönder nätet
Lösa upp det till sanning.

Ta ett kliv.

Simmar upp.

Bort från allt som var. Framåt mot det som komma skall.

Och tillslut är jag ute igen.

Ute i den friska luften.

Allting är plötsligt så vackert och klart.

Och jag har åter hittat hem.