... fortsättning från gårdagen...

... människor finns för dig... de bryr sig om dig... någon ser upp till dig och tror på dig... få är de som är emot dig...  väldigt många fler än du tror är med dig... väldigt många älskar dig utan förbehåll eller prestation... jag vet att det ibland kan kännas svårt att tro på... men du behöver ge dig själv hopp om livet... idag är denna dag din... ge dig själv tro på dig själv och andra medmänniskor... 

... "Hjärtat i Juleås skog"...

 ... Tomtegården låg i morgonens gryningsljus... det hade slutat snöa och vinden hade mojnat... idag var alla uppe med tuppen... dock var strömmen fortfarande borta... så Nissen och Skuggan skulle ta en sväng till Juleå med Tomtemobilen för att se om de kunde hjälpa till... Nissan satt och viskade och fnittrade med lilla Ängeln som sovit över... Tomtefar var så glad över sin familj... men samtidigt var han orolig att hans oförmåga att hantera sin prestationsångest skulle ikullkasta allt... Skuggan kraxade "inte tappa modet, inte tappa modet, håll huvudet högt Tomtefar!"?.. Skuggan snattrade och skrockade och Tomtefar blev lite irriterad... Tomtemor sa åt Skuggan att ta det lugnt med Tomtefar... Nissan och Nissen gick ut i vardagsrummet för att prata om en överraskning till Tomtefar...

... Juleå var så gnistrande vit av allt snöande... det lyste vackert ur alla fönster... den midvinter då staden går in i mörkret hade kommit... nu var det endast gryning i några minuter för att strax därpå bli skymning fast klockan bara var halv två på eftermiddagen... Tomtefar, Nissen och Skuggan som lovat vara lugn idag, anlände till sina vänner i Vättekvarteret... där hade de stämt träff med Vättar, Grånissar och Tomteverkstadens Tomtenissars närmaste vänner inte mindre än uppfinnare-tomtenissarna... de brukade samarbeta bra ihop med de andra i kristider... mötet gick väldigt bra och många lösningar på elavbrottet skulle de nu realisera... för Borgmästaren Anders hade förstått att felet med elavbrottet låg långt bort ifrån att lösas inom kort... de räknade med minst tre veckor, eftersom kälen hade satt sig och ledningarna måste grävas upp i tjugo till trettio minusgrader...

... Staffan Stalledräng hade fullt sjå med att söka efter de sju förrymda fålarnas hem... men vart han än ringde på var det ingen som visste... fålarna var duktiga och drog Staffan runt om i Juleå stad, från Bergetsfot ända ned till Sjöändan...  men ingen kände igen de regnbågsgnistrande fålarna... han höll precis på att tappa hoppet då han kom på en sak... han frågade lilla Rosa om hon visste vart de brukade beta... såklart visste lilla Rosa det... hon ledde ekipaget med frisk skritt mot en väg som gick rakt in i Juleås storskog... Staffan hejdade henne... lilla Rosa är du säker på att vi ska ta den här vägen?... du förstår lilla Rosa det ligger i ravinriskområde... men lilla Rosa bara skrittade på... Staffan höll av mot den vänstra sidan av vägen med Åberget till höger... Åberget hade sägen om sig att sluka just hela ekipage... det skrämde Staffan och det i sin tur gjorde de tolv fålarna oroliga och ostyriga... han undrade hur det hela skulle sluta... men det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

... fortsättning  imorgon kl:10.30...