Du va så svårt kär
Att jag blev ingenting att prata om
Och jag började bli
Ensam i allt
Du satt på ditt moln
Varje kväll
Och jag tog mark igen
Jag tog mer än jag får
Och du fick luft igen
Men säg mig, varför inte du
Allt du gör är så vackert nu

Du går lös och jag hör en sång
I ditt dille på dilerium
Jag kan nynna mig där
Dit vi går ihop
Men med dig alltid bara knän
Så du ser inget utom upp till mig
Slås jag tillbaka
Till mitt skolpojkehem
Och fast jag älskar dig som alla gör
Blir allt mitt annat lämnat utanför