... fortsättning... 

godord till behövande... 

... när dagen börjar hoppar vi glada och pigga ur våra sängar... njae, det är nog inte ett sant påstående... snarare drar vi oss upp i sakta mak... men visst de dagar då du har motivation och känner dig taggad finner du nyskapande krafter... liksom om någon annan sopat trappan ifrån snö åt dig far du fram lätt och behändigt... fäst den känslan av frihet, lätthet, frid och ro i sinnet... minns den till den där dagen då det kommer att bli motstånd i allt... och den där dagen allt motstånd kommer påminn dig om frid och ro... le åt världen, le åt dina medmänniskor och du får tusenfalt tillbaka... 

"STRODÅD I JULEÅ" lucka: 5

... på väg ned emot Juleå kämpade dem alla i motvind... det blåste så öronen höll på att bli till is... det som höll alla uppe i humöret var tanken på frid och ro... den stunden som skulle komma då de fick svar på vart deras stora vänner var... de släpade och drog sig igenom snömassorna... ibland kom det en solstrimma... men mest var det faktiskt snöigt, dimmigt och väldigt väldigt blåsigt... Vera Black drog kälken tillsammans med Arge Coop... de gick tysta i uppförsbacken... Pyttarna tycktes oberörda av allt motstånd... de sjöng, busade, lekte, skuttade, dansade och liksom flög fram igenom skogen... hur kan ni vara så obekymrade? frågad Albin Bladlus som skakade, darrade och hackade tänder av kylan... ja vi bara är sådana! svarade Lillen glatt... snälla kan du berätta hemligheten?! sa Albin bedjande... vi vet inte vad det är vi gör, vi bara slappnar av liksom! svarade trilling-Pyttarna i kör... okej Albin, nu slappnar vi av, kom igen! sa Orvar Ollonborre... men du, det hjälper ju, mina alla ben blev genast varmare! sa Albin förvånad... ja du ser, att spänna sig stryper cirkulationen! svarade Arge Coop lättsamt, och glatt... Arge du har ju inte ens halsduk på dig!? sade Vera undrande... nej, jag har inte det, kanske är det så att jag är varmblodig, eller hm, kanske hetlevrad! Arge Coop  skrattade varmt... Vera petade honom i sidan och vips busade de alla med varandra...

... när de blivit varma av leken fortsatte dem på sin färd ned emot Juleå... de funderade hela tiden på vad som skulle bli svaret på deras fråga... men ingen ville skrocka som en skata och tro sig veta... men nog var det många tankar, rädda, oroliga och hopplösa de hade... var och en ville att tiden och vägen skulle gå fort så de kom fram någon gång... de förstod att solen strax skulle gå ned... de hade ätit upp varje smula av anisbröden i matsäcken och all mumma var slut... nu måste vi verkligen skynda oss! sade Vera Black... ja vi sätter oss på kälkarna allesammans och far ut för backen! sa Arge Coop käckt... precis när de börjat fara utför sken aftonsolen pigg och gyllengul... de kände de varma strålarna emot kinden... de skrattade åt farten men stannade tvärt upp vid ett backkrön... nu såg de hela Juleå breda ut sig i dalen... de stora Turmalinberget tornade upp sig stolt och värdigt... det var en fantastisk syn... plötsligt kom små Tomtar och ett par Nissar emot dem... solskenet lyste klara rena strålar på dem... såklart viftade de och vinkade glatt hej till dem... vad vill ni? frågade Makaonfjärilen som flugit före... jo vi har goda nyheter till er alla! svarade Nissen ifrån Tomtegården... ja men berätta då, stå inte bara där! sa Makaonfjärilen ivrigt... jag vill vänta med att berätta tills alla har kommit fram! svarade Nisse med stort tålamod i rösten... 

... precis då åkte alla iväg på sina kälkar i väldig fart rakt ned mot Juleå Torg... ja ha! suckade Makaonfjärilen, vi får väl haka på då! ... alla for efter och försökte komma ikapp... det blev en härlig tävling och alla puttade på extra med armar, ben och vingar... lilla Rosa var så glad att få se Juleå igen... Vera Black kände likadant... vad roligt det ska bli att få höra vad Nissen har att berätta! sa de i munnen på varandra... alla drällde ned ifrån backen ut på torget och landade i ett enda virrvarr... Nissen stod nu över dem och såg strålande glad ut... varför är du så glad? frågade Lillen ivrigt... jo Tomtefar och Tomtemor, och Ängeln har blivit, mormor och morfar! sa Nissen medan han skrattade av glädje... vad sa du sa du? brast Orvar Ollonborre ut... ja i förrgår föddes två små flickor till vår värld, Ängla fick en stor bebis och Nissan fick en liten krabat, de mår alla bra efter omständigheterna! sa Nissen i ett rasande tempo... ja lugn lugn, du hinner berätta inna solen går ned! sade lilla Rosa, medan hon dansade runt av glädje... hur mår de, får vi se dem, kan vi träffa dem nu!? utbrast dem alla om vart annat i munnen på varandra... ja imorgon ska ni säkert få en chans att se dem! svarade Nissen... oh så skönt! suckade Vera Black lättad, det var ingen fara med dem, men nu väntar ett nytt äventyr! sa hon med hjärtligt tonfall... ja imorgon ska ni få träffa för första gången våra nyfödda små vänner... vi ses då! ... 

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning
applåder och bokmärkning!