... fortsättning...

godord till behövande...

... lyft blicken!... närvara i stunden!... se och känn hur ljuset mot dig ler!... i den stunden är du inte ensam - då du ger av din tid till någon annan... stanna upp oftare!... har du stöpt ljus någon gång?... tänk så här, om du stoppar ned veken tätt tätt, då smälter bara stearinet av, men om du pausar emellan, då stelnar stearinet på veken och då bildas det lager, så att ett stearinljus kan bli till... lite så är det med livet... stanna till ibland, reflektera och fånga ögonblick... då får du själslig näring och livet kan lyfta på vingar av inre kraft... släpp all spänning för en stund, djupandas och titta upp... livet just nu kan kännas både lätt och tungt på samma gång... lär dig stöpa ljus!...

"STRODÅD I JULEÅ" lucka: 6

... nu var alla i hela Juleå nyfikna på de nya små liven... spänningen var olidlig... men nu var det snart natt och alla måste hitta någonstans att sova... de fick snart sällskap av uppslutande vänliga Juleåbor som gav dem plats i sina hem... alla fick dock inte plats på samma ställe... det kändes lite snopet men det skulle säkert gå bra... Mor Nyckelpiga, Albin Bladlus, Makaonfjärilen, Orvar Ollonborre, trilling-Pyttarna och Lillen och lilla Rosa fick alla sova hos Borgmästaren Anders Stubbén... vad roligt att vi får stanna över hos dig Anders! sa Mor Nyckelpiga... ja välkomna allesammans, ni har ju rest långt, en hel dag, Lisa-Lena gör iordning lite varm choklad åt er! sa Anders... ja självklart, älskling, ska jag göra det! svarade Lisa-Lena som var Borgmästarinna... är ni kära, är ni gifta! ivrade lilla Rosa... ha, ha, ha, ja det är klart, vi älskar varandra! sa Anders till sin fru... och vi är gifta! svarade Lisa-Lena och pussade sin man på kinden... har ni barn? frågade lilla Rosa... nej men Rosa, fråga inte så där! förmanade Mor Nyckelpiga... det gör ingenting, nej vi har inte några barn! svarade Anders vänligt... det blir väldigt spännande att få se Nissans, Änglas och Oskars två barn imorgon! sa lilla Rosa... prata inte mer nu, vi ska dricka choklad! sa Mor Nyckelpiga... ja, nu dricker vi choklad och äter lite bullar och har det gosigt framför brasan innan sängdags! svarade Lisa-Lena... 

... de satte sig tillsammans framför den stora öppna spisen... på spiselkransen stod det fotografier på deras släktingar... vilka är alla de där? sa lilla Rosa nyfiket... lilla Rosa, frågvis du är! sa Albin Bladlus lite humoristiskt... det är ingen fara, det är mina och Anders släktingar, min mamma och pappa när de gifte sig, och här en bild på när vi gifte oss! sa Lisa-Lena och höll upp fotografiet... ja, vi har inga hemligheter, men lilla Rosa, du kan få sova på loftet, där finns det massor av gamla spännande saker du kan titta på imorgon! sa Anders vänligt... ja, ja! jaaa! svarade lilla Rosa spralligt... det finns väl inga spöken här väl? sa Makaonfjärilen oroligt... nej här finns inga spöken, inga som vi har sett i alla fall! svarade Lisa-Lena... när de alla små gick till kojs på loftet var de spända... de kände sig oroliga och lite rädda faktiskt... bhuuu! buhuuu! bhuuu! hördes det ifrån taket... det blev vettskrämda... Mor Nyckelpiga rusade till lampknappen och tände... hon viftade emot det stora spöket i taket... Albin gömde sig bakom sängen liksom Lillen... och lilla Rosa blev utom sig och flög i luften... de tre små trilling-Pyttarna gömde sig bakom Albin, men han var själv så rädd att han bara skrek... men det är ju bara Makaonfjärilen som trasslat in sig i lakanet! sa Mor Nyckelpiga... alla skrattade till... ja man ser vad man vill se! sa Albin generad över hur rädd han blivit... ja man ser vad man vill se! skrattade Makaonfjärilen...

... Vera Black och Arge Coop fick sova hos Tomtetingets ordförande Gunnar... roligt att se dig Vera, det var ju nästan ett år sedan sist!? sa Gunnar... men någonting var inte som det skulle med Gunnar... han såg sliten och trött ut... vad roligt att ni kom, jag har saknat er! sa Gunnar... ja vi har saknat dig med, jag och de fyra turmalintrollen och Tomtefars bror Krulf! svarade Vera... har ni? sa Gunnar förvånad... ja, du gav dem alla ett fint intryck och de pratar om upplevelsen då och då! sa Vera uppmuntrande... Gunnar kunde inte tro någonting av det Vera sa... han kände inte igen sig som en stark och inspirerande person... Arge Coop klappade Gunnar på axeln... du duger bra som du är! sa Arge medkännande... Vera belv stolt över Arge som hon nu såg nya goda och fina egenskaper hos... ja Arge var nog inte så dum ändå... men Gunnar vad hade hänt?... nu var det så många förväntningar på morgondagen... hur mår Nissan, Ängla och hur såg de små nykomlingarna ut... ja det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning 
applåder och bokmärkning!