... fortsättning...

godord till behövande...

... lugnet kan ges i oväntade situationer... kanske lite som en vitamininjektion när man känner sig urlakad och i panik... kanske är det en deadline som ska nås och prestationsångesten flödar upp... dock för vissa rusar istället lugnet in... det är så orättvist kanske du tänker du som kämpar allt för mycket... men jag lovar dig att ditt kämpande är beviset för din förmåga... även då det kan kännas svårt att förstå... det finns där inom dig något som kallas erinran... denna funktion lär dig bit för bit att finna lugnet, för du kämpar och kämpar, och lär... detta lugn trots stressen gör att saker blir gjorda... vad lär vi då av detta... jo att låta lugnet bli din bästa vän och se på saker med ro... lugnet är närmre än du tro!...

" STORDÅD I JULEÅ" lucka: 19

... hela dagen gick åt att packa och stuva ihop allt i Tomtemobilen... i Borgmästargården hade de nu haft ett möte... de kom fram till att Vera Black skulle lösa gåtan med "Hjärtat i Juleås skog"... Vera lovade att och ta reda på vad hennes anmödrar Anna-Maria och Sigrid hade skrivit... ja så att de skulle kunna förstå allt det här... de kom fram till att stå Vera bi om ifall Turm skulle vakna... då behövde hon evakueras... Juleå låg nu i ett tjockt lager av klibbsnö... alla barnen och deras föräldrar i Juleå stod på Juleå torg och byggde snögubbar... en blev så fin att alla sprang dit och tittade... de byggde flera snöfort och hade snöbollskrig emot varandra... det fanns en glädje i luften - ett lugn trots den livliga stämningen... det var för att det nästa kändes som vanligt... men långt borta vid Turmalinberget kunde man ana en oro... ett mörkt litet moln pustades ut ur Turmalinbergets topp... kolla där borta, är det ett orosmoln? sa Katten Missan och dansade runt sin egen svans... vi frågar Gruff,  Knuff och Skuff! sa Michelin vetgirigt... ja det ser faktiskt ut som ett orosmoln! sa Gruff... ja verkligen ett orosmoln det må jag säga! avlöste Skuff och Knuff i munnen på varandra... det är inte bra nu när vi ska resa hem till Tomtegården! svarade Julbocken Corona... Anden i gylleneskrinet spejade ut över nejden för att försöka förstå och finna på råd... men det skulle nog gå vägen... Michelin och Missan skulle få rida på Julbocken Corona tillsammans med Anden i gylleneskrinet... och Nissarna skulle få rida på Husbockarna Gruff, knuff och skuff... de var ett stort gäng som skulle kunna hjälpas åt om något hände... 

... Vera Black var redan igång och hade satt på sig skidorna... de skulle tolka efter de sju fålarna för att snabbt ta sig hem... med sig hade hon de fyra Turmalintrollen, Tomtefars bror Krulf och Arge Coop... ja Arge han hade visat sig ha goda sidor till hjälp... och hans attityd hade tydligen förändrats dramatiskt till det bättre... Gunnar trodde det berott på att Arge fått en uppgift och nu också nya vänner... men ännu var Krulf lite orolig att Arge hade en dold agenda... vad menas med tolka! sa Michelin... vi rider inte på hästen utan hästen drar oss när vi åker bakom den på skidor! svarade Arge... ja så sparar vi på  krafter så att hästen tar oss hem fortare för det tycks som om det ska bli snöstorm! sa Vera... lycklig resa och ring när du är hemma Vera? sa Nissen som just var på väg förbi för att säga hejdå, och ge alla en riktig julkram!... hur är det med Tomtefar och alla dina Nissar, Nissen? undrade Gunnar... jo de tycks alla finna sig i situationen, med att inte ha haft tid till julstök, tillverka klappar och skicka julkort! sa Nissen lite hopplöst... vad menar du, kommer julen bli försenad nu? sa Vera lite skojfriskt... nej jag vet att det ordnar sig, men det är svårt att finna ro när så mycket annat är i görningen! sa Nissen matt och trött... Ugglan Skuggan och Uggleflickan Elaine flög runt och kontrollerade att ingen hade glömt något... de hjälpte Vera Black också och hon var så glad... tack Skuggan och Elaine för ni hittade min vante! sa Vera med stor glädje... det var så lite! pep lilla Elaine...

... Juleåborna stod nu redo att ta farväl av sina vänner... Borgmästaren och Borgmästarinnan hade skickat med sina matpaket till Tomtefamiljen och lilla Nisse-Lina, Ängla, Ängeln, Oskar och lilla Ika... och till Vera Blacks gäng... men vart är de tre marsipangrisarna Greta, Kim och Ebba? frågade Anders Stubbén... ja de har stannat på Tomtegården för att göra fint! sa Nissen... ja men så bra - vi får hoppas det är varmt och gosigt i stugan då när ni kommer hem igen! sa Lisa-Lena... ja det hoppas vi, jag längtar verkligen hem nu, och tack så hjärtligt för all hjälp! sa Tomtefar... farmor Ida och Staffan Stalledräng sadlade fålarna... de fem Stalledrängarna skulle rida hela vägen... men de kände på sig att det skulle bli dåligt väder... Tomtemor och Tomtefar lade renfällar på sätena, och alla fick varsin fäll att ha om sig... jag hoppas bara att jag inte hade en sanndröm! sa Tomtefar... vad drömde du då? sa Tomtemor... jo att vi hamnade i ett bakhåll av illviljeliga snögubbar! sa Tomtefar och suckade och skrattande... men herre jösses jag drömde lika dant! sa Tomtemor häpet... nej nej det vore osannolikt, har aldrig sett en levande snögubbe i Tomtelandet så länge jag har levat! sa Tomtefar... det kommer nog att gå bra ska du se! sa Lisa-Lena uppmuntrande... alla satte sig nu ned och de små klättrade in där de kändes mysigast... trevlig resa nu allesammans! ropade Anders Stubbén och Lisa-Lena och Gunnar... alla Juleåbor hejade, och slängde snöbollar efter ekipagen... Veras sällskap for emot väster och Tomtarnas sällskap for emot öster... de kunde se fler orosmoln nu som pustade ut ur Turmalinbergets topp... ja hur skulle resan gå?... och vad var det orosmolnen varslade om?... ja vi får hoppas att resan går bra!... men det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale

Tack på förhand för läsning 
applåder och bokmärkning!