... fortsättning...

godord till behövande...

... denna längtan efter frid - julefrid... visst är det härligt när den sedan infinner sig... utan pynt, gran, paket eller attribut hur skulle julen vara och kännas då?... behövs allt tingeltangel för att skapa stämning kring julen?... jag svarar ja och nej på den frågan... kanske är åminnelsen dvs traditionen att pynta det som väcker upp... men samtidigt med åren kan man känna den julefriden trots minimalt med juldekorationer, och utan gran... frågan är ifall julen bara är pyntet?... eller är det pyntet som vi har gjort till julen?... oavsett hur du pyntar eller inte endast du själv vet om det är det ena eller andra som får dig att känna julefrid... mitt val är enkelt - jag pyntar med ord... orden gör väldigt mycket för känslan av frid för mig... reflektera över när julfriden på riktigt i dig infinner sig?...

"STORDÅD I JULEÅ" lucka: 20

... skymningen sänkte sig kring Juleå... snön tätnade och natthimlens alla stjärnor försvann bakom molntäcket... de mörka orosmolnen förföljde Tomtefar och hans sällskap... var dem onda eller goda?... kanske rent av vakade orosmolnen över dem på väg hem... Vera och hennes sällskap de tog sig enkelt fram... de kunde se stugan på håll nu... de hade som tur var medvind... ja Vera reflekterade över att molnen gick mot vinden... det brukar tyda på storm tänkte hon... och hoppades att Tomtefar och alla de andra inte skulle behöva möta en isstorm... hur det nu än var med vädret var det som om de små knappt berördes av oväder... Pyttarna de hade vid första vändan med paketen också stannat på Tomtegården... de var alla i full färd med att slå in julgåvor... de fejade och stod i i Nissarnas stora verkstad... de hade ordnat med massor som Nissarna inte hunnit med... ja Pyttar kan vara nog så effektiva trots sin pyttighet... men än var det mycket jobb kvar... Greta, Kim och Ebba de städade och dammade... Ebba skurade golvet i köket medan Greta gnodde för att få spisen ren... Kim hon for fram med dammvippan över allt... Lillen släpade med en kärra ved... och lågorna tände brasan så det skulle bli varmt och skönt i stugan... ja alla tillsammans ville de göra hemkomsten så lätt som möjligt... och Tomtefar hade under sommaren byggt ut vinden... där hade han gjort iordning ett pentry, två sovalkover och två sovrum... ja se där hade Greta, Kim och Ebba dekorerat med julpynt också... ja vilka krafter de tagit till för att överraska sina vänner...

... Juleå låg nu nedbäddat i snö... Gunnar grubblade på hur det stod till med Åberget, nu Turmalinberget, eller Turm som det kallade sig själv... var det därför de döpt bergarten eller kristallen till Turmalin tänkte han... ja vad skulle han göra nu när han visste så mycket om allt... under våren och sommaren hade forskartomtarna varit och gjort mätningar i berget... kanske hade dem väckt Turm för att de stört honom... ja Gunnars hjärna var i ett evigt malande om hur allt låg till... han hade varit vän med Vera sedan barnsben och var mycket rädd om henne... samtidigt i Borgmästargården var saker i görningen... Gunnar kunde se att det kom folk dit... det var inga han kände igen... men vilka var de och vad gjorde de hos Anders Stubbén och Lisa-Lena?... ja nu var det ännu mer som Gunnars huvud fylldes av funderingar... han suckade och lade sig att sova... han drömde att Turm gick i ide och sov i flera år... men så plötsligt vaknade Turm och började slå vilt omkring sig... han vaknade med ett ryck, kallsvettig och skrikandes... ja det där med Turm gick verkligen Gunnar på nerverna... 

... Vera hade nu hunnit hem precis före snöstormen nådde Mörkaskogen... fålarna var avsadlade, ryktade och hade fått rena boxar och krispiga slåtterbalar... Trollen hade skottat upp runt stugan och fått av snöskägget på taket... nu visste dem att Vera skulle lösa gåtan bara hon fick arbeta i fred... därför sov de fem, Krulf och hans vänner de fyra Turmalintrollen, ute i stallet och Arge sov på loftet med en av gårdsgetterna... Vera rafsade runt på vinden sin... hon sökte efter dagböckerna... så kom hon på Gunnar, jag måste ringa... ja det är Gunnar, är det Vera? ... ja det är Vera hej, Gunnar, vi kom hem ordentligt, men hur är det med dig?... jo jag drömde en sådan hemsk mardröm om Turm! sa han utmattad... var inte orolig det kommer att ordna sig jag lovar! sa Vera omtänksamt... ja du har nog rätt, nu ska jag sova vidare, godnatt !... ja kram och godnatt min vän! sa Vera ömt... Vera hade nu slagit upp dagböckerna... hon läste nu ifrån dagboken från sin mormors mormor Sigrid... Turm har trampat ned åkrar, slåtterängar och tömt en sjö på vatten... det räckte för att Vera skulle förstå... så läste hon ur sin mor Anna-Marias dagbok... Vi har nu bestämt att skydda Tomtelandet genom att ta Turms hjärta men vi vet inte vad som kommer att hända... Vera var förfärad över insikten om att hon varit den som gjort allting bakvänt...  det var ingen god gärning att lägga tillbaka "hjärtat i Juleås skog"... Vera grät och kände stark oro för framtiden... vad hade hon gjort, och hur skulle hon ställa allt tillrätta?... det blev en sömnlös natt för Vera...

... nu var Tomtemobilen och de sju fålarna äntligen hemma i säkerhet... det var magiskt att snön fallit på båda sidor om dem, men inte på dem... vad tror du Tomtefar, har de där orosmolnen varit våra beskyddare rent av! sa Nissen... ja det måste dem ha varit, för så här snöar det aldrig, dvs över allt annars men inte mitt på vägen! Tomtefar var glad... ja nu hade de kommit hem och det skulle bli så skönt... men vänta nu, vart är Julbocken Corona och Anden i gylleneskrinet?... aha kanske är det Anden som trollade vägen snöfri? sa Nissan... ja men vart har de tagit vägen? sa Ugglan Skuggan... ho ho, där, där titta ut genom fönstret! sa Uggleflickan Elaine... ja de kunde se att Julbocken Corona med Anden i gylleneskrinet vänt tillbaka... men de visste inte varför... låt dem hållas Anden och Corona! sa Farmor Ida... ja nu ska ni få se er nya våning! sa Tomtefar  stolt... de alla gick upp för att se... då märkte dem hur fint det var hemma... de såg juldekorationer, de skinande ytorna, golven och doften av hyacinter... ja sannerligen har Greta, Kim och Ebba gjort fint! sa Tomtefar... när de kom upp i våningen blev Nissan och Ängeln och Oskar tårögda av tacksamhet... har du gjort det här pappa! sa Nissan... ja bara till er, så att ni fem kan var en familj, och Ängla har hjälpt till, liksom Tomtemor och Farmor Ida! sa Tomtefar stolt... ja vad ni alla har varit duktiga! sa Ängla och Nissan samtidigt... och sedan skrattade dem alla i förtröstan... alla kröp de trötta ned i sina sängar och Tomtegården tystnade... ja tills koliken började såklart... men ändå... vad var Julbocken Corona och anden i gylleneskrinet på väg i för ärende?... och  hur skulle Vera Black berätta för alla hur dum hon varit?... ja det är morgondagens äventyr... vi ses då!... 

Solsken på,er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning 
applåder och bokmärkning!