Detta är en text som är en introduktion till en konceptuell ide om att vi gestaltar, skapar, den verklighet vi lever i. Detta utifrån hur vår hjärna fungerar. Allt sker inuti vår hjärna och i samspel med världen utanför. Men upplevelse och tolkning är det som sker i hjärnan. I slutet av texten finns en länk till materialet.

Verkligheten som skapelse
Verkligheten utgörs av hjärnans och kroppens processer. Detta är en poetiskt konceptuell undersökning som gestaltar hur kunskap skapas utifrån ett neuropsykologiskt perspektiv. Hjärnan verkar som en förutsägelsemaskin som syftar till fysisk och psykisk överlevnad. Den bygger vår upplevelse genom att översätta sensationer, etablera kontext och förutsäga händelser. Allt som upplevs filtreras genom våra sinnen, och händelser ges en moralisk och värdeskapande mening.

Materialet utmanar en traditionell metafysisk ontologi och ersätter den med en biologisk, funktionalistisk ontologi, där varandet är en hjärnfunktion. Känslor är biologiska tillstånd som fyller en funktion; att skapa mening. Kunskap uppstår genom den biologiska reaktion som känslan framkallar.En verklighet som styrs av överlevnad:

Överlevnad
Biologisk överlevnad: mat, skydd, sömn
Psykologisk överlevnad: trygghet, kontakt, uttryck, 
Existentiell överlevnad: mening, riktning, självkänsla, andlighet

Hyperverklighet och simulering
Hyperverklighet är en process där representationer och symboler uppnår en egen kraft och blir sanningar i sig. De upphör att referera till ett original. Denna upplevelse drivs av inre förväntningar och känslor som skapas i hjärnan, snarare än av enbart media. Ett exempel är influencern som blir livet självt, en autonom enhet bortom spegling.

Jean Baudrillards idéer om simulacrum utgör ett verktyg för undersökningen. Texten använder hans fyra nivåer av simulering: reflektion, förvrängning, föreställning och simulacrum. Dessa nivåer fungerar som ett nätverk, inte en trappordning. De är flexibla och byter plats; en känsla kan vara både förvrängning och fantasi.

Poesi, Kunskap och AI
Poesin används som en strategi. Den fungerar som en verkstad för att skapa en "neuropsykologisk verklighet" och ger en metod för att förstå mänsklig handling. Den visar hur begrepp förmedlar känsla och hur ett ord kan bli ett rum. Det är ett sätt att kartlägga verklighetens sammansättning och vår insida.

I mötet mellan människa och AI uppstår en unik, emergent kunskap som jag kallar "Andronid kunskap". Denna kunskap hyperrealiseras i mötet. AI:s respons på en metaforisk efterlysning av en dikt illustrerar denna process. AI:n behandlar efterlysningen som om dikten vore ett faktiskt försvunnet objekt. Detta resulterar i en "verklighet" där dikten transcenderar sin digitala behållare, vilket bekräftar diktens subversiva, metafysiska inslag. Denna utveckling ändrar vår hjärna.

Sammanfattningsvis bygger materialet en sekulär, biologisk förklaring av verkligheten. Det argumenterar att kunskap och mening är funktioner skapade av en förutsägande hjärna. Vi delar ändå samma verklighet till stor del, vilket utgör en fördel för evolutionen.

Materialet är omfattande och troligen innebär det en viss snårighet att läsa. Det är medvetet gjort så, eftersom min ide är att verkligheten är fragmenterad. För den som läser hoppas jag att texten ska uppfattas som intellektuellt hederlig. Detta även om  man inte håller med om slutsatserna. 

Slutligen vill jag också uttrycka tack till främst en person som introducerat ”textkunskap”, utmanat mig i detta och fått mig att skriva detta.

Tack E!

Andra har också bidragit, men ovetande. Tack till ”alla”!

/anders
---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---

länk

En del av dikterna publiceras efterhand på poeter.se