Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... om om inte fanns... vi säger det då vi missat något eller förlorat en möjlighet... vi alla drabbas av stora skälvan någon gång ibland... som om vi stod framför ett stup och tittade ut mot ett avgrundsdjupt vatten... det tror jag är mänskligt att precis då drabbas utav livs-svindel... då du inser att tiden bara försvann... men så tänker jag att oj varför fokuserar jag på det när nuet är här... varför grämer jag mig och förmörka min egen tillvaro?... jag tänker då: glöm det där och fortsätt att söka ljuspunkter... fortsätt att leva kära människa detta är ditt liv... sätt dig vid spakarna och kör... livet går vidare!... någon vill kalla detta toxisk positivitet... ja men ibland behöver vi tända en eld inom oss och torka upp... för vem kan göra en brasa på sur ved?... kör så det ryker i frid och ro!...

UPPTÅG I JULEÅ lucka: 5

... Ika gick bakom sin älskade syster Nisselina... hon funderade över hur Nisselina hade förändrats, på bara en enda dag... vad var det med Nisselina?... hon pratade med djur och saker började få liv... kanske var det hon själv som höll på att bli galen eller var det Nisselina?... många frågor surrade runt inom henne samtidigt som hon hörde Nisselina prata med hunden som följde efter dem... Sickan du kan inte bara lämna husse och matte sådär, det förstår du väl att de blir oroliga! förmanade Nisselina lilla Sickan... vet du vad Nisselina jag tycker vi ska gå över till dig efter vi hämtat musen Älvin Mimik! sa Ika lite beklämt... du tror du, tror du inte att jag fattar va, ... , du vill bara skvallra och prata om allt det som skett idag med våra mammor och med deras mammor! sa Nisselina retsamt med en sur grimas mot Ika då hon vände sig om... men varför måste du bli sådär? svarade Ika som sänkte sitt huvud, kände sig påkommen och blev nedstämd... ja nu skämdes de båda... det kände genast Sickan av... så han började hoppa och snurra runt och jaga sin svans precis då de nådde Borgmästargården... Nisselina tittade på Sickan... är du färdig nu! sa Nisselina avmätt med en arg blick med förmanande hållning... hunden gnydde till besviket och lade sig pladask på marken och tittade med stora ledsna ögon... du försöker böna och be, men den gubben går inte! sa Nisselina med ett skratt och förnumstigt blandat humör... Sickan hoppade upp och viftade på svansen... Ika småskrattade för sig själv och kände att nu skulle det bli bra igen...

... lilla musen Älvin Mimik hoppade precis ut ifrån ett fönster ned på Sickans rygg... hej, Charles-Ingvar! ropade musen käck och glad medan öronen viftade runt som propellrar... då satte Sickan igång och galopperade med Älvin hållandes fast i öronen... Ika och Nisselina sprang efter skrattandes... vart är vi på väg? frågade Ika... Sickan är på väg hem, han bor med Grånissen Albert och hans familj! svarade Nisselina tryggt... vad skönt det är ju precis i närheten! pustade Ika ut lättad... men så hörde de den där Rurik Stålfåle komma skramlande... hans kul-lager tycktes vara på topp för han skrattade skrockande glad i hågen... åh nej!.. ja åh nej! sa systrarna i mun på varandra... Sickan skyndade på och Älvin Mimik hejade på Sickan... De sprang allesamman allt vad benen bar... och så var de framme äntligen... Sickan sprang genast up i trapphuset till Albert som öppnat... ja han hade sett dem komma... tack så jättemycket för ni tog hem Charles-Ingvar vår lilla Sickan! sa Albert och slängde ut några guldmynt som tack... åh tack så mycket Albert! sa de alla tre i kör... va men vem är det ni har där? frågade Albert... vi hinner inte vi tar det en annan gång vi måste springa! ropade flickorna medan de försvann om hörnet... precis då stod Rurik Stålfåle där... han harklade sig och började... ja jag ber om ursäkt för imorse men jag har fått uppdrag att köra er hem av Staffan, för det kommer en snöstorm, så hoppa upp bara! sa han snabbt och säkert för att inte väcka misstankar... flickorna steg upp som i trans och Älvin Mimik kämpade för att bli hörd... nej nej nej, det är inte bra vi ska inte åka med! pep Älvin men nu hörde inte flickorna honom... och Älvin som hade så mycket skoj att berätta om sin dag också på Borgmästargården... vad skulle hända?... och vad hade Ruruik Stålfåle i kikaren?... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning

applåder och bokmärkning!