• Ur Adam Svolotkis dagbok

De hade stått rakryggade med böjda huvuden och diskuterat ovanför Adam Svolotkis huvud. Vem han kunde vara egentligen. Han satt vid ett skrivbord och tog emot meddelanden från tredje part. De som numera kallades kunder. På en arbetsdag om 8 timmar kom det ungefär 120 samtal per dag. Han hade 3 minuter på sig per samtal. Innan det försvann ut i etern. ”Hur känns det nu när vi står här och pratar ovanför ditt huvud? Hur känns det när allt upprepar sig?”. Frågade en kvinnlig chef honom. ”Det är det som är grejjen med henne, Hon vill inte jobba” sa en andra kvinna. ”Jag är bara vikarie här och får och kan inte säga nej till mer arbete. Det sker en ständig förändring, Förresten jag är man!?” svarade han uppgivet. Och saktmodigt och fortsatte sedan med sitt jobb. ”Har inte du varit oansvarig?” frågade en annan man honom som också stått bakom hans rygg  ovanför hans huvud och pratat om honom. ”Jag svarar på en ständig ström av meddelanden” Sa han i replik till det som han uppfattade som en anklagelse. ”Dig har vi bara anställt för att ha någon att skylla på” Sa en av kvinnorna föraktfullt. ”Dom försöker få mig att framstå som skyldig” tänkte han. ”Du är ganska öppen av dig” sa den första kvinnan. ”Han vet väl ingenting” sa den andra kvinnan. ”Hon känner sig underlägsen dig. Det är därför hon pratar ovanför ditt huvud” Sa en av männen till honom. ”Där ser man. Va du kan mycket då” sa en av kvinnorna. ”Jag försöker bara” sa Adam Svolotkis och fortsatte att jobba. När han kom hem skrev han ner det som hänt i sin dagbok. Den kommer inte några att läsa ändå tänkte han.

Taleptox skrev

Den 20241205

Ur Rabatthopparen och andra noveller