Jag medger att jag misstrodde dig

Att din invit om kvällspromenaden längs

vattnet skulle sluta i en kamp om liv och död

Det är sant att jag kände tacksamhet över

att tiden blev en legitim ursäkt

Jag hade räknat ut att om jag höll mig

flytande, horisontellt i vattnet, skulle

strömmarna inte få grepp om min kropp

Det är sant att jag misstrodde dig

jag övervägde att säga adjö till barnen

men valde att låta dem aningslöst få sova

jag minns hur jag funderade på om jag kunde

dölja någon form av skydd under tröjan

ifall du skulle välja att sticka något i mig

Aldrig har rädslan varit så påtaglig

och så felaktig

Jag medger att jag misstrodde dig

att champagnen och vinet skulle vara

ett slags avsked, och att berusningen

skulle göra mig medgörlig och orädd

att din välvilja om att köra egentligen handlade

om att klara ditt eget skinn och liv

så jag spände fast säkerhetsbältet både fysiskt

och mentalt

Jag medger att jag misstrodde dig

att min självrannsakan som gjort mig så

naken och sårbar skulle bestraffas

och att din stolthet och ibland högmod skulle

berättiga dig att reglera orättfärdigheten

Men där, bakom skärselden, fanns allt det vi

på olika språk försökt förklara och uppnå

och nu kan jag inget annat än banna den rädsla

som tog udden av den mest betydelsefulla kväll

på många år

Jag medger att jag misstrodde dig