ljuset kom svagt och kallt från ovan när han satt vid järnvägsstationen med kvällstidningen uppslagen i sitt knä och insåg att han levde i en värld han inte förstod

och som han delade med andra

med alla dessa skilda livsöden från världens slagfält som ledsagare vägrade han ändå bestämt att låta sig nedslås så herr larsson kastade tidningen i papperskorgen och gick in och köpte sig en stärkande kopp kaffe

blåste försiktigt på det medan en tanke malde vidare

han hade valt att sprida lycka och leenden i världen trots sin något udda karaktär och med den målsättningen skulle han fortsätta så länge han orkade stå emot motsatsens skriverier

med dessa upplyftande tankar djupt förborgade i sina hårrötter svalde han den sista kaffeslatten och påbörjade sin promenad genom stadens kullerstenskvarter med ett mål som kunde krama hans lätt förkolnade hjärta till den allra vackraste diamant

fröken mörks hemvist