snön störde förvisso ingen

den låg bara där
stilla och gnistrande vit

tills herr larsson och hans snöskovel kom svepande

han hade vaknat med en envis pockande tanke
snön skulle bort
skottas tills den smälte och försvann

här skulle lämnas plats för blommor sol
regn kärlek och livsbejakande andetag
man kunde höra ropen eka

försvinn ditt vita elände
du ska bort för våren ska in
in

i våra slumrande sinnen

*
jag stod länge och tittade efter herr larsson
denna märkliga mänskliga snögubbe

snöskyffelns entoniga skrapande
klingade försvinnande i mina öron

när jag plötsligt hörde en ny ton
kunde det vara vårens melodi som spelade för oss
spelade äntligen vår vår bland fåglar och himmel
gator och träd