Dina händer byggde luftslott framför mina ögon när jag
låg i gräset och
såg upp på dig
såg upp till dig
såg uppåt, framåt men
aldrig ner

Bakom ditt huvud stod eken stolt och stor och du
knackade på för att se om den var ihålig

Tänk om den hade varit det då hade vi kunnat
bo där sa du och jag
tänkte bara på att jag ville bo i ditt huvud att jag
ville hitta en vrå där jag kunde lägga mig på rygg
hänga upp mina tankar på en tvättlina
över till hjärtat och

dina skrattgropar som jag ville
peta in solrosfrön i

håret, det mörka spretiga som jag ville
låta händerna vandra vilse i

dina lakoniska sarkasmer som
kanelbullar spetsade med arsenik



När den första snön kom så sprang vi till ladan
där en gammal cykel stod
rostig och stum du sa
att nästa sommar ska vi ta den och åka iväg

Jag kan styra och du kan sitta på
pakethållaren sa du och jag
tänkte att det lät som en bra idé att jag
gärna skulle vilja låta dig styra och se vart vi hamnade i
ett dike eller i Rom spelade
ingen större roll



I leran ritade vi luffarschacksplaner
du var cirkel jag var kryss
vi grävde gångar i höet och
möttes någonstans i mitten och när
näsorna kolliderade var det som att jag såg världen
för första gången

Du avslöjade för mig att man kan få världen att försvinna
om man blundar tillräckligt hårt så kan man
se färger man inte visste fanns man kan alltid se
nya nyanser av allting
sa du

Vårt hår växte i takt med att
åren gick och vi
glömde allt som vi en gång hade lärt oss vi
begravde tabellerna för att ge plats åt
nya visioner



En morgon vaknade jag tidigt och
vädrade vårsol
jag steg ut ur ladan och gnuggade mig i ögonen


Sen satte jag mig på en sten och väntade på

att du skulle bli verklig.