Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kommer korrigera delar allt eftersom.
Tempus och en del detaljer ska slipas.
Mkt tack till Xena för feedback,ni andra är inte bortglömda.

Skiftar ena huvudpersonens förnamn lite pga begrepssförvirring. 




Ögonen - Kapitel 8 - redigerat

Bilen rullade mjukt på landsvägen, skymningsljuset lekte tafatt med lacken, det var den blå stunden, när allt tycktes bli mer blått. Lyktorna klöv dunklet med sitt vita sken, lyste upp djur som stannade till förvånat innan de flydde ut i skogen.
Däcken tog ett stadigt tag i vägbanan, smeksamt, som för att bekräfta att bilen inte ska överge vägbanan, där den flöt fram.
Musiken i bilstereon var som en andrastämma, lågt, till mullret från den starka motorn.

Sanne skrattade förtjust i en skarp sväng.

- En sån här vore något när jag har ilpaket.

Hasse log.

- Ja om den hade mer lastutrymme så vore det kanske intressant som affärside. Fast det skulle ju vara dyrt med tanke på stadskörning och drivmedel.

- Exklusivt om inte annars.

- Japp, där sa du något. Vart ska vi nu då?

- Vad sägs om att ställa bilen på ett vettigt avstånd till flera alternativ? Jag får lita på att du är en gentleman nu när du är kvällens chaufför?

Han visade tungan och skrattade, lyfte på ena ögonbrynet och log. Drog sedan lätt med ett finger längs hennes kind.

- Allt är relativt min vän, en gentleman kan göra många saker fast han är artig.

Sanne log inombords, det var ju ett intressant svar.

De rullade ner i staden, mot hamnen i stadens centrum, hittade en bra plats. Hasse klev ur och gick runt, öppnade dörren med en avmätt bugning, för att spela rollen av chaufför till fulländning. Räckte fram ena handen för att hjälpa henne kliva ur bilen och lät henne snurra ett varv framför sig.

- Vi är framme, madam.

- Tack James. Du får mig att känna mig som en stjärna, en flicka kan vänja sig vid sådant här.

Sanne log och Hasse log tillbaka. Deras ögon möttes en stund och de stod nära varandra. Luften mellan dem var som ett tunt gränsland som pulserade av hetta och förväntan. Han räckte henne sin arm och hon lät sin arm glida innanför, det kändes bekvämt. De vandrade ut mot de olika sommaralternativen som en del lokala krogar hade i hamnen, in på en krog som i huvudsak serverade fisk- och skaldjur. Efter att ha studerat alternativen gjorde de sina val och fick maten till bordet .

Mitt i en tugga stelnar han till.

- Hasse, vad är det?

- Vet inte, bara fick en obehaglig känsla.

Han lade med ett spelat lugn ner gaffeln på tallriken då han insåg att hans ord kanske låtit sårande.

-Inte på grund av dig, men det känns som om... någon iakttar oss nu och mer än bara oskyldigt.

Hasse bet ihop käkarna och Sanne kunde se att han tänkte febrilt.

- Vart?

Innan Sanne hinner börja se sig om ler han medan han lägger sin hand över hennes och lutar sig fram. Talar lågt.

- Le tillbaka, låtsas som vi inte märkt något.

- Ok, men jag vill gärna ha en förklaring?

- Ja det ska du få så snart vi har lite mer lugn och ro, vi avslutar maten och går annanstans. Jag behöver veta ifall det är tillfälligt eller någon som följer efter oss.

De avslutar i en spelad lugn takt fast båda är på spänn, Sanne nervös för att inte veta vad som händer. Han lägger en arm om henne när de lämnar krogen. Han känner hur spänd hon är och lovar inom sig att göra vad han kan för att få henne att slappna av, så snart det är möjligt.

- Vi går till någon klubb, låtsas som vi inte märkt något.

Hasse försöker le uppmuntrande åt Sanne som nu är både blek och spänd. Hon stannar upp vänder sig mot honom och i hennes intensiva blick läser han hennes rädsla.

- Vet du, det är faktiskt lite obehagligt detta, har du gjort något olagligt?

- Nej tvärtom snarare. Men vi är inte riktigt i läge att göra något åt saken innan min vän är här, imorgon, då, kan vi göra något åt saken.

De gick in på ett stimmigt ställe, beställde dryck, båda undvek alkohol som av en outtalad överenskommelse. Feststämningen var borta. Hasse känner hur spänd Sanne är. Förbannar sig tyst att han inte hunnit förvarna henne mer, men lovar sig tyst att rätta till det så snart han kan, berätta allt för henne. Sanne dansar stelt och iakttar honom med undran i sin blick, vad har hon hamnat i? Varför kan de inte bara åka, varför denna väntan, varför kan han inte berätta? De dansar några danser till och försöker att slappna av. Men de känner sig iakttagna, hela tiden.

Efter ett tag verkar han bestämma sig, de går till bilen. Sanne ser ett föremål på vindrutan.

- Har du fått P-böter?

Han kikar efter.

- Nej. det är något annat.

Han tar loss plastpåsen som låg fäst vid vindrutetorkaren. När han ska öppna den hör han steg bakom sig och Sanne flämtar till. Han vänder sig om och får syn på en kille, något längre än Hans, vältränad, kortsnaggat blont hår, klädd i trasiga svarta jeans med blå ärmlös t-tröja så att man kan se musklerna på armarna. Han står han framför honom, ostadig men med en väldigt stridslysten min.

- Vad gör du med min tjej va?

Lätt sluddrande

- Din jävla snobb, tror du att du ska få knulla henne bara för att du kör henne i en Corvette?

Han spottar på marken vid Hasses fötter.

Sanne försöker komma fram men Hans vinkar försiktigt avvärjande medan han iakttar Benny.

- Benny!! Nu räcker det, gå hem. Jag menade vad jag sa, du har haft dina chanser. Vad jag gör och med vem är min ensak. Stick nu, du har skämt ut dig tillräckligt!!

Han hånflinar mot Sanne .

- Så du menar att denna snubbe är mer i din smak?

Sveper med blicken upp och ner över Sanne.

- Hur länge har ni setts då?

En lätt bris driver lite skräp mellan dem och Benny sparkar bort papperstussen.

- Det tog inte lång tid för dig verkar det som?

Hasse stelnar till, känner en beredskap byggas upp. 

Sanne spänner sina ögon i Benny.

- Du vet inte ditt egna bästa.. stick nu, hör aldrig mer av dig.

Hon knyter sina nävar och skakar den ena mot honom, arg, arg av flera orsaker. Skulle Benny sabba denna kväll för henne med? Arg är inte ett ord tillräckligt starkt.
- Det var jag som fann dig vänstra, ditt as.

Hon spottar på han och han stryker bort det från sin kind med en överdriven gest.

- Kanske jag skulle kanske ha gjort mer än jag gjorde när jag hittade er nakna.. I MIN SÄNG!!

De sista orden vrålar Sanne nästan, halvt omedveten om det, så arg och så besviken när hon känner smärtan från sveket igen.

Benny vänder sig halvt bort från Hasse, försöker sen snabbt klippa till honom. Handen fastnar som i ett järngrepp. Han ser på Benny, skakar på huvudet när han tänker försöka med andra handen.

- Nu .. Benny, var det ditt namn?

- Ah.. ja.. fan släpp min hand o slåss som en man.

Benny, vrider sig och småsvär, inte längre lika självsäker.

Hasse tar ett ännu hårdare grepp om handleden på Benny och trycker till så att Benny hamnar på knäna.

- Jag hoppas att jag har din uppmärksamhet?

Han klämmer till lite till för att betona sina ord och Benny kvider till.

- Ja faaan , släpp upp mig!!

- Nej, du får vara en snäll pojke nu.

Hans röst var mild, men inte på ett lugnande vänligt sätt, och när Benny mötte hans ögon visste han att hotet bakom den milda stämman nått sitt mål, det var som kallt stål i en sammets ask.

- Jag har ingen lust att slåss med dig, jag behöver inte imponera på dig eller någon annan. Nu lyssnar du, lyssnar ordentligt annars går du med handen i gips ett tag sen. Har du förstått?

-Aj.. helvete jaa.

- Är vi överens? Jag släpper upp dig, vi snackar som vuxna, inga mer dumheter?

- Jaaaa!!

Han släpper taget, Benny kravlar sig upp, står och gnider sin handled medan han blänger argt och samtidigt skrämt på mannen han så illa missbedömt.


-Nu Benny, går du helt snällt härifrån, lämnar Sanne och mig i fred, hon bad dig snällt, du ville inte lyssna. Gå medan du kan, på egna ben, jag har inte hur mycket tålamod som helst.

Han ser Benny i ögonen, rakt och utan att le. Benny sväljer och nickar. Blicken gör att han känner som någon drar sakta med en kall kniv längs hans ryggkotor, ett oförsiktigt ord eller rörelse och den sticks in.


- Visst, sorry.. ehh vi glömmer det här va?

Benny släntrar iväg och Sanne kommer fram till Hasse och står tyst en stund och bara tittar på honom.

- Ja?

Han är spänd fortfarande som ifall han inte litar på att Benny verkligen förstått allvaret, arg för att kvällen inte alls blivit som han tänkt sig. Sannes oro får honom att vilja vråla av ilska men han biter ihop.

- Hasse, det där var väldigt snyggt skött måste jag säga men jag hoppas du förstår..

Hon tvekar och biter sig nervöst i läppen innan hon avslutar meningen.

..att jag inte hade något med det att göra?

- Jadå han hör till de där idioterna som pinkar runt sitt inbillade revir, fan det verkar finnas hur många som helst av den sorten. säkert tretton per dussin. Sen, att dom själva är och trampar på andras revir det är visst allright, att dom själva har flera tjejer, det ska visst accepteras... sen, fan han tror han har rätt att vara svartsjuk, men den rätten förbrukade han när han var otrogen. Jag låter som värsta amatörpsykologen.

Han tystnar och skrattar till lite tyst.


Deras blickar möttes igen, Hasse svalde, vad var det med henne som alltid fick honom att börja tänka på månsken och kyssar? Han var ingen romantisk dummerjöns... Förtrollningen bryts när Sannes tar hans hand i sin och känner plastpåsens kyla mot sina fingrar.
Han ler lite och viftar sedan lätt med plastpåsen. Öppnar och visslar till.

- Det här måste Sanjib se..

- Sanj.vem ??

- Min vän som kommer i morgon, dags för förklaringar.

- Ja det vore på tiden?

- Vi går och sätter oss på piren.

Han leder Sanne till en soffa och de sitter där, han tar fram ett föremål som visar sig vara en huvudlös fågel med konstiga band knutna på olika ställen.

- Usch vad äckligt, nog för att jag sett roadkills när jag jobbar men det där ser ju sjukt ut.

- Ja, det bekräftar mina misstankar. Det här är en del av ingredienserna i något som liknar Voodoo.

- Voodoo? du skojar?

- Nej tyvärr, jag har mina misstankar om vem och varför men Sanjib måste hjälpa mig.. eller ja oss att ta reda på vem eller vilka som försöker utöva detta mot mig eller oss.

- Hasse?

- Ja?

- Kan du inte bara hålla om mig en stund och ta oss hem sen, det känns väldigt obehagligt, jag hade hoppats på en trevlig kväll ute och så kommer Benny och nu detta.

Han drar henne in i sin famn och håller om Sanne en lång stund medan hon sakta slappnar av.

- Jepp, vi kan åka när du känner för det.

Sanne nickar, de reser sig och går till bilen. Han öppnar hennes dörr först, innan hon sätter sig böjer hon sig fram och ger han en lätt puss på kinden. De rullar iväg tysta medan de hör motorns spinnande sång.

I mörkret glöder ett par kalla ögon
De iaktar
Med hat
ovilja




Prosa av Nikolai Jungsin VIP
Läst 243 gånger
Publicerad 2007-07-11 23:21

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  Xena
Du behåller greppet om läsaren. Tycker flytet känns bra.
2007-07-26

Anna Nickolausson VIP
nya frågor men begreppet på helheten närmar sig ska bli intressant att läsa nästa vill inte missa fortsättningen
2007-07-19

Vilsen Annette-hittar vägen
Hoppas du börjat på kapitel 9 så jag får läsa mer ;-)
2007-07-19

RiJoKu
Har nu läst prolog, kap 1 - 8 och tycker den här är riktigt bra nu, en historia som växer (från att vara lite halvtråkig till spännande och bra!) ju mer av den man läser! BRA!!!!!

Vill höra fortsättningen! Finns del 9 ????
2007-07-14

Nikolai Jungsin VIP
En del redigering var nödvändig.
2007-07-13

Havsjungfrun
wow..nu är det verkligen intressant..hur ska detta sluta?..=)
2007-07-12

  *Zenobia*
jaa du..hur ska detta sluta.. ??

och vad är det som pågår egentligen... ??

väntar på fortsättning... :)
2007-07-12





  < Nästa text
< Föregående