Han sa:
\"Jag har behag till sanning i hjärtegrunden\"
Vi var mest upptagna att söka trygghet i syskonrundeln
Han sa:
\"Den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig inte värdig\"
Vi sa: \"Ingen kan väl döma, för ingen är ju färdig\"
Han sa:
\"Om någon vill följa mig så försake han sig själv och tar sitt kors var dag\"
...Men om jag inte bevakar min rätt - utnyttjad blir ju jag
Han sa:
\"Ingen som ser sig tillbaka...är skickad för Gud rike\"
Vi sa: \"Nåden överskyler, kraven borta, frihet utan like\"
Han sa:
\"Den som förnekar mig...honom skall och jag förneka\"
Vi skrattar och sjunger, vill helst fortsätta att leka
Han sa:
\"Inte den minsta bokstav, inte en enda prick (ska) förgås\"
Men det är väl ändå att sätta tron bak bom och lås?
Tiderna förändras och så gör också vi
Barmhärtighet och kärlek är väl det som bör förbli...
....
Nedlagt ligger korset
som var mitt att bära
Utsuddade är Hans fotspår
av vilken jag var kallad att lära
Tystnat har rösten i öknen
i en tid som är gudsfrånvänd och kall
Och om Mästaren sökte lärjungar idag
skulle de flesta komma på fall
För finns det lärjungaskap utan kostnad
utan överlåtelsen som vår vilja under Honom lagt?
Kan vi verkligen älska och följa Honom
och samtidigt nonchalera vad Han verkligen har sagt?
ÅB 95 03 29