Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Greta Kapitel 17


Greta muttrade på vägen hem.

Det var jobbigt att träffa andra människor. Ansiktet var ovant den gamla masken av falskhet, hennes leende var konstlat och rynkorna verkade ha blivit fler.

Väl hemma igen, krånglade hon sig ur kappan och tog sig fram till fönstret. Efter att ha plockat undan blommor och prydnadssaker fick hon, efter omständigheter som inte var alltför enkla, till slut upp fönstret. Det hade inte öppnats sedan förra sommaren.

Hon lutade sig ut. Bara att sticka ut huvudet tog bort lägenhetens kistkänsla för en stund.

Världen utanför var kvar, och hon var en del av den. Himlen var blå och nedanför fönstret trotsade en lila krokus vinterns grepp. Greta log på riktigt, blundade, och fortsatte andas en liten stund till. Hon drömde sig bort till andra vårar, med en insikt om att det inte är fel att ta en tur och retur till fantasins land, bara man ser till att få med en returbiljett vid själva påstigningen.




Övriga genrer av Hans w-art Westlund VIP
Läst 739 gånger
Publicerad 2008-03-11 07:42

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Connie VIP
Herre gud så man känner igen sig!
2008-03-13

Anders P VIP
insiktsfullt och känsligt.
2008-03-11

jardan
Ser framför mej när Greta öppnar fönstret och tar med mej orden \"insikt om att det inte är fel att ta en tur och retur till fantasins land, bara man ser till att få med en returbiljett vid själva påstigningen.\" det är ju ett privilegium
2008-03-11

Obnoxious
\"kistkänsla\" fick mig att tänka att den var LIK en kista, kistlik. :)
Nä, fan va kasst av mig, men jag ler lite ändå.
2008-03-11

sunnanvind
Som jag sagt...bra att Greta drömmer... drömmarna kan bära en hur långt som helst o göra livet lite lättare!
2008-03-11





  < Nästa text
< Föregående