ät inte mer smärtstillande, snart
är du ju bara ett enda stort töcken

älskade, har du inte förstått att livet
handlar om att känna
hur bröstet utvidgas och trycks ihop, känna
lycka och sorg

låtsas inte längre
tårarna är här för att stanna, liksom jag
jag kommer hålla dig
tills vattnet dränker oss båda

älskade, varken dagen eller natten
är något varaktigt
allt är flyktigt, det
vi vill ha fångar vi medan vi flyr
och ödet låtsas vi vara våra händer, sammanflätande

men jag har redan funnit mitt, precis
som du funnit ditt

så ät inte mer smärtstillande, snart
finns inte allt det du och jag en gång höll av

det som var ett vi