jag minns dig som så varm

 känslig levande

fönstret mitt över gården

 lös alltid på nätterna

jag sov aldrig jag heller

 till slut vinkade vi till varandra

och drack kaffe över korsorden

vi löste tillsammans

delade tankar om oron som ingen

såg utanpå därför stoppade du i dig

piller efter piller röda gröna blå

avancerade svalde ner dem med

vodka och taskigt hembränt tills

din kropp inte orkade mer

jag minns dig som människan

den som kämpade för världen i de

fredsbevarande styrkorna

I basker blå stod en svensk soldat