hon har en sådan där vanlig dag

Liten har suttit vid de där stora blå blommorna

filosoferat tillsammans med humlorna

undersökt varje grässtrå

de ser faktiskt olika ut

fast de kallas gräs allihop

nu vill hon gå in en stund

när hon öppnar dörren rasar världen samman

iskylan sprider sig över hela kroppen

hjärtat förlamas

i en krok över köksdörren hänger det

liket av den gulligaste grisen

fasa panik

Liten förstår nu att människor dödar

stänger in sig på övervåningen vägrar gå ned

på två dagar

Liten rabblar förtvivlat mördare mördare

vill aldrig mera möta mördarna

är det så här livet ska bli

Liten bland död och

en massa lik

Liten blir inte sig själv igen

människor är mördare