Tiden har sin gång,
dagar går läggs till år.
Minnen blir till historia,
minnen som jag sparar.

Ibland upplever man saker,
som känns som enda gången.
"Once in a lifetime",
men ändå så blir det fel.

Saker som känns så hilma rätt,
blir fel i slutenden ändå.
Tiden få ha sin gång,
sanden får rinna genom timglaset.

På andra sidan finns svaren,
ljuset i slutet av tunneln.
Har man valt att den stigen,
så får man tåla att bli trampad på, en stund.

Så småningom slutar det att värka,
i mitt bröst.
Så småningom blir det bara ett minne blott,
i mitt sinne.

Men känslan jag upplevde var underbar,
den spar jag.
Vid något annat tillfälle i livet,
kanske jag kan ta fram den igen.

Tiden får ha sin gång,
läker sår och helar minnen.
Tid är något jag har gratis av,
så det kan jag få mycket av.