Jag torkar bort en tår från min kind,
ger den tid att torka.
Jag vänder anstiktet mot himlen,
för att sola mitt sinne.

Molnen passerar på himlen,
skuggorna på marken vandrar.
Morgon blir till dag,
kvällen blir till natt.

Tåren har torkat nu,
kvar finns tomheten.
Vinden smeker min kind,
för bort minnen.

Kvar finns sältan på huden,
som förs bort av regnet.
Nu går stigen vidare,
framöver stock och sten.