På något sätt älskar jag
på något sätt vill kunna
skrämmer mig att tänka,
att drömma och... Just nu
envis, snurrar allt för fort
ikväll, inatt, skulle vilja ha
önska dig här
så kunde känna värmen av
dina andetag runt om
ditt paradis bredvid, ömt
vild och vara trygg...

– Men, låt bli
vi kan inte varandra
tankar väver sig ihop
när ensamheten
blir större än rädslan
att förlora, att gråta
vill ge dig ett namn
orsaken till min antologi
men vet ej... Om att älska
eller bli,
älskad det var länge
sedan... Och kanske
är mina läppar kalla!

– Men, låt stå fast
drömmen, kvar låt stå oss bi
vi i poesi och magi
över smärtan den säkra
krossa inte spegeln än
det pirrar och nyfikenheten
orkar vi knappast,
kan du förstå det var för länge,
sedan
saknar vi inte det okända
kan vi inte förlora det
vi aldrig fick...

Kom älskling!

Älska mig som vi förtjänar,
för det är sedan länge
främling,
jag DIG älskar!!!...


© MP-Havsbris/2008