Var profeten bestämd, då han sade
andar har inte kön
men poeten intygar, själarna
är andeväsen som änglarna
och älskar och spill
saven av förälskelse i sjöbädden

Glider förbi, nakna kroppar
själens tårars droppar
kläder de inte behöver
mellan en och en annan kram
varandra skyddar
– Älskling…! Älskade…!

Doftande lena hudar
växlar de blickar utan att något säga
– Är ännu din
Jag är din – svarar den andre
och två blir ett, svepande rörelser
som gudar, de älskar, de är älskad


Således, födds så delikate passion
tuggar äpplet som, i förflutna,
undantar förbjuden frukten, synden
men inte mer skuld eller fördömd
endast glädje, längtan efter paradiset
inget i det okända, vända bladen bara…


© MP-Havsbris/2008