Det här är inte en tid
för skratt eller kärlek

men heller inte
för sorg och gråt


Vad kallas denna vandring
på tom novemberdisig strand
där tallarna andas tystnad

Dagen har inte någon kontur
tiden är blott en uttonande dröm
och inte ens min skugga följer mig

Ute i havsbandet hörs måsar
och några skator inåt land


Namnlöst är ensamheten
en omslutande påminnelse
om att den lämnar spår tillbaka
till det som hör samman