Kvävd av sönderrivna timmar
kaffet hamnar allt oftare i vrångstrupen
och klockan som oupphörligt tickar
ger mig fan ingen ro
Keminducerad sömn ger mig inga drömmar
men det är å andra sidan jävligt skönt
För någonstans i Linköping sitter en kille på 18 år
med sitt livs kamp mot döden
Min andra son gör tvärt om
Och jag räcker inte till inte på långa vägar
Plötsligt var vi alla tre i händerna på läkare, socionomer
och förståsigpåare, tyckarna och regleryttarna som vet
hur det ska gå till.
Betänker man nivåerna på de elever som går ut skolan idag
kan man bara hoppas att det är klassens ljus vi har att göra med.
Kanske är det för mycket att hoppas på
Solen har sen länge gått ner och jag med den
Nu återstår bara mörkret och det är jävligt långt till gryning
i alla fall från min utsiktspunkt