Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhet

När dina kyssar
blir lika torra
som döende blad,
då ska jag
låta dig gå.

När du ser
på mig med förakt,
ska jag inte
vända mig om.

När det är slut
ska jag bara
stå kvar
i den sköna tystnad
som lämnas kvar.

När vinden åter
börja bära iväg mig,
ska jag njuta
av varje ensam
minut, för mig själv.




Fri vers av JMR
Läst 672 gånger
Publicerad 2005-09-02 12:09

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


arie
njuter av varje stycke i dikten och de innebörder de förmedlar

tycker att dikten har en sann närvaro i inlevelse och hur detta sedan kommer till uttryck i dikten

dikten förmedlar också vad integritet och gränssättning omsatt i praktiken

dikten sista stycke har också en så fin rymd att nästintill känns i hela mitt väsen

uppställningen av dikten känns väldigt bra och och metaforerna i de olika styckena förhåller sig till varandra på ett sätt att helheten känns bra samt mynnar så vackert ut i sista stycket/ tack för en mkt fin dikt/kram
2005-09-07

Bodil Sandberg
Absolut - ensamheten har ju också sin skönhet - vackra rader
2005-09-02





  < Nästa text

Författarens senast böcker
Längtans röst
* se alla