Jag har suttit

i stillheten

på samma stol

uppe på vinden

varje gång

jag rotat

i vår gamla låda...

och

varje gång

jag känt

mig tom

inuti

har jag suttit ned...

och fyllts

av

vad minnet

fört fram 

till mig

Nu vet jag inte

längre

vart jag ska sitta

och

vad jag ska andas in

när

vinden

som blåser

utanför

känns för tom

och

okontaminerad

av dig

och

din kärlek...