Jag känner utav gränsen
en hinna tar emot
Jag sätter ner den, ränseln
dess innehåll är skrot

Jag kommer inte längre
förnuftet mitt är slut
och tanken känns allt trängre
som blicka i en strut

Jag vill berika visdom
och trösta, läka, hela
ej blott lekamligt spis dom
de känslor som vill kela

Så svårt det är berätta
om ömhet, kärlek, sorg
för orden torfigt skvätta
som instängda på borg

Jag har ej mer att giva
men önskar mer av dig.
Försöker blott att skriva
om känslorna till dig.